Ut med Campari igen trots att han var lite blöt och kall efter dagens regnskurar.

Tyckte att han var lite vettigare idag...i början av turen alltså, kopierade förrgårdagens tur och attackerade den läskiga gården igen. Vi kunde skritta och trava ända fram till skrotupplaget utan ett enda stopp öven om det var en del tveksamheter, där var det dock tvärstopp!

När jag gick på honom så lättade han och vände, jag gick på ytterligare och han svarade med att resa sig och backa in under ett träd...där stod vi ett tag tills jag ryggade honom en bit fast besluten om att inte låta honom gå hem.

Tuff är jag kanske inte men jag har haft arabhästar...dvs jag har tååålamod.

Jag väntade ut honom och bad honom lite snällare utan att sätta för hårt tryck, plötsligt hade vi gått förbi de livsfarliga 100 meterna och kunde vandra vidare en bit innan jag valde att vända.

Idag blev jag lite nervös när jag märkte att han reste sig men jag är nöjd över att vi tog oss igenom det, jag vände också några gånger på tillbakavägen bara för att upplysa honom om att saker och ting inte alltid är skrivna i sten.

Visst tycker han att det är lite obehagligt att passera det stället men han gör för stor affär av det och det är inte riktigt likt honom, det gäller bara för mig att hitta ett system där jag inte blir rädd och där jag kan övertala honom.

I övrigt var han lika snäll som vanligt även om det är lite mer vilde över honom dessa dagar.

Imorgon rider vi åt ett annat håll tror jag, undrans om han hittar något annat att föra rabalder över...