Ut med Campari igen trots att han var lite blöt och kall efter dagens regnskurar.

Tyckte att han var lite vettigare idag...i början av turen alltså, kopierade förrgårdagens tur och attackerade den läskiga gården igen. Vi kunde skritta och trava ända fram till skrotupplaget utan ett enda stopp öven om det var en del tveksamheter, där var det dock tvärstopp!

När jag gick på honom så lättade han och vände, jag gick på ytterligare och han svarade med att resa sig och backa in under ett träd...där stod vi ett tag tills jag ryggade honom en bit fast besluten om att inte låta honom gå hem.

Tuff är jag kanske inte men jag har haft arabhästar...dvs jag har tååålamod.

Jag väntade ut honom och bad honom lite snällare utan att sätta för hårt tryck, plötsligt hade vi gått förbi de livsfarliga 100 meterna och kunde vandra vidare en bit innan jag valde att vända.

Idag blev jag lite nervös när jag märkte att han reste sig men jag är nöjd över att vi tog oss igenom det, jag vände också några gånger på tillbakavägen bara för att upplysa honom om att saker och ting inte alltid är skrivna i sten.

Visst tycker han att det är lite obehagligt att passera det stället men han gör för stor affär av det och det är inte riktigt likt honom, det gäller bara för mig att hitta ett system där jag inte blir rädd och där jag kan övertala honom.

I övrigt var han lika snäll som vanligt även om det är lite mer vilde över honom dessa dagar.

Imorgon rider vi åt ett annat håll tror jag, undrans om han hittar något annat att föra rabalder över...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...