Jag har sagt det förut och jag säger det igen...varenda krona som jag har betalat för den här hästen har jag betat för hans hjärta och temperament.  

Han är så snäll och välmenande även om han kan smita undan lite ibland men det är så subtila saker så man märker den knappt.

Idag skulle vi inviga Tärnsjögjorden med lite tömkörning och det var inga större problem. Lydig och trevlig men lite kommunikationsproblem missar, inte så lätt att veta vad respektive individ är inlärd med men vi redde ut det så att vi fixade de tre olika gångarterna i alla fall.

Campari rör sig ju lite som den äldre typen av svenska halvblodshästen, inte så mycket bog och knä utan lite begränsad frambensaktion med sväv. Liksom så som man ville att de skulle röra sig för tio-femton år sedan, innan den holländska revolutionen med extrem bogfrihet och massor med knä. Detta gör att han är lite "begränsad" fram, något som jag nog tror att han varit i princip hela sitt liv men tömkörningen kan säkert göra lite nytta här. Han blev lite friare när jag inte satt på och störde och framförallt visade han att han egentligen har en väldigt mjuk och känslig mun. Bra att veta när man sitter upp och börjar ha dragkamp...

I vilket fall som helst så kan jag inte vara annat än nöjd, han lossnade efterhand och vem kan begära att en 17-åring skall vara som ett gummiband första varven??

Efterå tog vi en promenad i värmen och Campari fick smaka på de första norrländska grässtråna...beroendeframkallande minst sagt. Kvällen avslutades med lite armbågsstretching (onödig skit enligt Campari), gos och mat i krubban. Imorgon sitter jag nog upp igen.