Jag lättar upp med lite filmer på hästen med det stora hjärtat! Man får väl tänka på att skönhet ligger i betraktarens öga men han är och förblir det finaste jag sett!

Mitt vita hjärta.  

  En klubbdressyr tidigt i vår karriär, procenten kan tyckas vara hög men det är bara en klubbis och konkurrensen kanske inte var stenhård.

  Det är svårt att hoppa, mer har jag inte att säga!

  En lite rundnätt Myggan på äventyr i terrängen, själv var jag väl mest en passagerare.

  Myggan busar lite i ridhuset, ljuvlig att rida var han även om känslan kanske inte går genom bilden.

Tyvärr har jag inte lyckats komprimera någon westernfilm men det kanske kommer...

Jag har ju faktiskt haft häst i lite drygt en vecka nu så det var väl dags att något hände antar jag. Ett förmodat sår på hornhinnan med tillhörande grumling hittade jag idag, Campari var inte alls irriterad men något var det helt klart.

Jag red ändå eftersom han var obesvärad men hade tankarna lite på annat håll. Jobbade mycket övergångar och kunde få en lite stadigare form efterhand, i galoppen blev det dock mera fart och mindre jobb. Ställde lite mer krav idag och Campari vet med sig när det är dags att ta mig på allvar. Tyvärr kollapsar sitsen mer och mer nu så jag måste strama upp mig och inte stirra ner i mankammen som en gammal nucka!

Nu skall jag plugga och sedan skall jag drömma mardrömmar om alla hemska ögonproblem som jag matat mig själv med från nätet...Att man aldrig lär sig!!

Imorgon knalllar jag väl upp till ATG och hör om jag möjligtvis kan slippa att dra honom till kliniken...diagnos på distans vore ganska bra.