Jag provrider en ganska ful Gorim, fast en riktigt snäll fyraåring var han!

På maskerad utklädd till arab...Gorim också såklart!

På Terrängbanan i Smitingesandtaget, ja det är samma häst som jag provred... 

Ingen tror mig väl men jag har faktiskt startat terränghoppning... 

På sommarbete...
Foto: Peter A. Orre 

     Vackra gossen med det kloka ögat.

Foto: Peter A. Orre

Gorims stam var det sista jag tänkte på när jag köpte honom men så här i efterhand så är den väldigt prestationssäker framförallt på faderssidan.

Gorim är uppfödd på det nu nedlagda Stuteri Cavallo i Lerdala, ett stuteri som riktat in sig på att avla fram typade, kraftfulla araber som är till för att användas och inte bara betraktas.

Gorims pappa Ortalion importerades från Polen 1986, användes i svensk avel i två säsonger för att sedan exporteras till Ventura Farms i USA där han verkade som huvudbeskällare.

 Ortalion själv var efter hingsten Wist, en skimmelhingst med starkt galoppinriktad stamtavla inte minst genom modern Wilma (Pietuszok-Worskla). 

Wists pappa var en av de mest berömda Negatiwsönerna, nämligen Bandos, också han huvudbeskällare på Ventura. 

Ortalions mamma, Orla (Pietuszok-Ofirka), var även hon galoppmeriterad och vinnare av Triple Crown 1966 (dvs vinnare av Oaks, Derby och Kriterium samma år).

Gorims mamma, Grandessa (Grojor-Menuett) bär också på en del intressanta linjer. 

 Hennes pappa, Grojor (Exelsjor-Grobla) var en utställningsmeriterad hingst som även var B-premierad. 

 Grandessas mamma, Menuett (Bint Munira), var dotter till Jager, en av de allra första arabiska fullblodshingstarna som importerades till Sverige i modern tid. 

 Jager lämnade 6 registrerade arabiska fullblodsavkommor där stona var de som blev mest framgångsrika, däribland Menuett som grundade en egen familj.  

Grandessa blev Menuetts sista dotter och förde därigenom vidare Jagers blod till Gorim, ganska fantastiskt tycker jag!

Gorim var mitt hjärtas drömhäst.

Efter att jag sålt Cashiro tog jag det ganska lungt med hästköpartankar även om jag visste att jag skulle ha en ny. Med god hjälp av en väninna så vaskades Gorim fram som en möjlig kandidat så jag tog med min komis Åsa och vi tog tåget till Töreboda. Jag visste inte mycket mer om honom än att han var fyra år, inriden och snäll.

Väl där hittade vi en liten, skruttig, lortig, gråbrun pålle som var så skygg att han "gick kroken" när han såg oss och jag fick inte ta i honom förrän han var uppbunden i stallet. Han var snäll att rida men väldigt ömfotad och ganska loj.  Jag bestämde mig (alltför) snabbt och kontrakt skrevs, dock skulle en veterinärbesiktning ske först denna gång... I efterhand har Åsa berättat att hon undrade vad i all världen jag höll på med, om jag verkligen skulle ha den där fula hästen.

 För mig såg Gorim ut som något plockat ur Sagan om Ringen med sin långa man och nobla huvud.

Gorim anlände en sen kväll med hästbussen tillsammans med ett par kvigor(!) och chauffören som skulle gå in och hämta honom blev genast utskickad av Gorim med ett brak.

Men egentligen var Gorim snäll, snäll som en häst som ätit pepparkakor i hela sitt liv. Det var bara det att han var rädd, rädd för nästan allt och alla.

Gorim var en häst som gav väldigt mycket samtidigt som han krävde mycket tillbaka. För att orka med honom var man tvungen att ha ett stort tålamod och verkligen förmåga att uppskatta hans många fina sidor.

Sagan om Gorim tog slut nere på Ultuna där han efter noggranna undersökningar slogs ut. Efter en lång återkommande hälta i kombination med hans brist på tillit och svårighet att bli hanterad tyckte veterinären att han borde få lämna jordelivet.

Kanske var det bäst för honom, kanske jag borde han kämpat lite till.

Jag vet inte.

  Mitt hjärtegryn

Nu är Camparis besiktning fastställd till fredagen och förhoppningsvis kommer jag att kunna närvara, fast jag vet inte riktigt om jag vill...

Det är i alla fall en veterinär från Mälarens Hästklinik som kommer och det känns bra för vad jag vet så är de duktiga.

Som av ett sammanträffande så var det deras chefsveterinär som dömde ut Gorim, min nästa häst att presentera. Känns kanske inte som något gott omen men det finns väl ingen anledning att vara skrockfull antar jag, det är ju inte han som skall utföra den här besiktningen.

Som om det skulle ha någon betydelse...Nu skall jag släppa det här!!