Ett par filmer från tiden med Cashiro. Jag tycker att det är mest roligt att se mig själv...

  Här är det löshoppning på tapeten...första gången för både mig, Cashiro och mamma (eminent piskförare). Cashiro fattade ingenting först tills han insåg att han bara behövde skutta över pinnarna för att kunna betäcka den härliga travarvalacken han aldrig träffat förut...

  Här är det sommarpremiering på gång, tyvärr är inte filmen nedredigerad men den som orkar kan i alla fall se varifrån jag tränat upp mitt tålamod...och då var detta en väldigt bra dag vad gäller Cashiros hingstmanér! Till hans försvar kan jag säga att det var oerhört mycket broms...

37 poäng och klass 2 blev det, tyvärr lite dålig trav...men jag var oändligt stolt över min häst ändå!

På Vindö, första gången vi såg Cashiro. 

Cashiros första julpyntning, stora ögon!

På med selen för lite tömkörningmed en inte alltför vacker 2-åring.   

En STOR kille skulle han bli, träning inför sommarpremiering.

På sommarpremiering som 2-åring, fick beröm för flätningen av någon anledning...

Cashiro utvecklades fint som treåring, här hos Mia Lindgren.

Och till och med han kunde ridas in med lite tålamod, Mia Lindgren på ryggen.

  Cashiro som avblekt ålderman, full koll på flocken..en gång klapphingst "alltid" klapphingst! 

Cashiro är uppfödd av Jan Wahn i Väring.

Han var nog tänkt att bli en riktigt bra brukshäst med tanke på hans väl genomtänkta och starka prestationsstam.

Cashiros pappa Cashmir, B-premierad och den första vinnaren av SIBA-championatet, en tävling som inte finns längre men som kan jämföras med dagens Scandinavian Arabian Sportshorse Championships. Just Cashmir startade i hoppning, dressyr och utställning med så pass bra resultat så att han tog hem 1986 års championat, 17 år gammal. 

 Cashmir gav flera avkommor som gav mersmak hos oss som älskar arabens brukbarhet.

Även på moderssidan hade Cashiro att brås på. Hans mamma Sirocco (Nimran-Silver Moon) startade bl.a Karolinerritten och var enligt utsago ett snällt sto som dock tände till när det var något på gång, något hon nedärvde till Cashiro.

 Sirocco fick 14 renrasiga arabavkommor och flera av dem har använts i sporten, hon var i mångt och mycket av Crabbettstam och hade detta varit idag så hade jag oerhört gärna köpt en avkomma sprungen ur dessa linjer.

Cashiro blev utvald genom en liten, liten radannons i Ridsport. Han var arab, skulle bli stor och hade rätt prislapp för en ganska okunnig hästköparfamilj.  Han valdes ut efter att hela familjen beskådat honom i en hage på Vindö. Där stod han, lerig och tufsig, inte så mycket att ha egentligen. Han lade mulen på mammas axel och en dag i oktober kom vi överens om att köpa honom.

 Cashiro fick mig att förstå att hästköp inte var en baggis och att allt inte är vad det ser ut. Döm om vår förvåning när veterinären meddelade att han tyvärr inte kunde kastrera honom...för att testiklarna saknades. Jodå, han var klapphingst vilket vi inte hade en aning om för vi hade nämligen köpt honom utan veterinärbesiktning "i befintligt skick", ungefär som en begagnad bil.

Cashiros hormoner skenade trots operation och efter ett år orkade jag inte med alla unghäst- och klapphingstfasoner utan han blev till salu. Han såldes sedan till småland som blivande distanshäst, skadades tyvärr i hagen och såldes sedan som promenadhäst men det är en helt annan historia...

 Cashiro lärde mig mycket om hästar i allmänhet och arabhästar i synnerhet. Deras lättlärdhet, ödmjukhet och skönhet har sedan följt som en röd tråd i mitt hästägande och jag har hela tiden återvänt till denna underbara ras.  

Jag har idag lite kontakt med Cashiros nuvarande ägare och jag vet att han lever ett väldigt fint liv som pensionär och läromästare. Det värmer i mitt hjärta för jag tror att vi är ett par stycken som slitit vårt hår över honom under hans yngre år.

 En puss i kvällssolen

Jag förstår att den här bloggen blivit dötåkig på senare tid men nu skall jag i alla fall försöka lätta upp den lite. Jag kör en liten presentation av mina hästar, något jag alltid gör när jag har det tomt och tråkigt. Det får bli i kronologisk ordning och varje individ får givetvis en tillhörande bildbomb och film!

Mycket nöje! (även om det kanske är trevligast för mig själv att få minnas!!)