Cashiro blev utvald genom en liten, liten radannons i Ridsport. Han var arab, skulle bli stor och hade rätt prislapp för en ganska okunnig hästköparfamilj.  Han valdes ut efter att hela familjen beskådat honom i en hage på Vindö. Där stod han, lerig och tufsig, inte så mycket att ha egentligen. Han lade mulen på mammas axel och en dag i oktober kom vi överens om att köpa honom.

 Cashiro fick mig att förstå att hästköp inte var en baggis och att allt inte är vad det ser ut. Döm om vår förvåning när veterinären meddelade att han tyvärr inte kunde kastrera honom...för att testiklarna saknades. Jodå, han var klapphingst vilket vi inte hade en aning om för vi hade nämligen köpt honom utan veterinärbesiktning "i befintligt skick", ungefär som en begagnad bil.

Cashiros hormoner skenade trots operation och efter ett år orkade jag inte med alla unghäst- och klapphingstfasoner utan han blev till salu. Han såldes sedan till småland som blivande distanshäst, skadades tyvärr i hagen och såldes sedan som promenadhäst men det är en helt annan historia...

 Cashiro lärde mig mycket om hästar i allmänhet och arabhästar i synnerhet. Deras lättlärdhet, ödmjukhet och skönhet har sedan följt som en röd tråd i mitt hästägande och jag har hela tiden återvänt till denna underbara ras.  

Jag har idag lite kontakt med Cashiros nuvarande ägare och jag vet att han lever ett väldigt fint liv som pensionär och läromästare. Det värmer i mitt hjärta för jag tror att vi är ett par stycken som slitit vårt hår över honom under hans yngre år.

 En puss i kvällssolen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...