Gorim var mitt hjärtas drömhäst.

Efter att jag sålt Cashiro tog jag det ganska lungt med hästköpartankar även om jag visste att jag skulle ha en ny. Med god hjälp av en väninna så vaskades Gorim fram som en möjlig kandidat så jag tog med min komis Åsa och vi tog tåget till Töreboda. Jag visste inte mycket mer om honom än att han var fyra år, inriden och snäll.

Väl där hittade vi en liten, skruttig, lortig, gråbrun pålle som var så skygg att han "gick kroken" när han såg oss och jag fick inte ta i honom förrän han var uppbunden i stallet. Han var snäll att rida men väldigt ömfotad och ganska loj.  Jag bestämde mig (alltför) snabbt och kontrakt skrevs, dock skulle en veterinärbesiktning ske först denna gång... I efterhand har Åsa berättat att hon undrade vad i all världen jag höll på med, om jag verkligen skulle ha den där fula hästen.

 För mig såg Gorim ut som något plockat ur Sagan om Ringen med sin långa man och nobla huvud.

Gorim anlände en sen kväll med hästbussen tillsammans med ett par kvigor(!) och chauffören som skulle gå in och hämta honom blev genast utskickad av Gorim med ett brak.

Men egentligen var Gorim snäll, snäll som en häst som ätit pepparkakor i hela sitt liv. Det var bara det att han var rädd, rädd för nästan allt och alla.

Gorim var en häst som gav väldigt mycket samtidigt som han krävde mycket tillbaka. För att orka med honom var man tvungen att ha ett stort tålamod och verkligen förmåga att uppskatta hans många fina sidor.

Sagan om Gorim tog slut nere på Ultuna där han efter noggranna undersökningar slogs ut. Efter en lång återkommande hälta i kombination med hans brist på tillit och svårighet att bli hanterad tyckte veterinären att han borde få lämna jordelivet.

Kanske var det bäst för honom, kanske jag borde han kämpat lite till.

Jag vet inte.

  Mitt hjärtegryn

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...