Äntligen hemma efter en väldigt händelserik helg.

Den började i torsdags när vi med en vilt sjungande Meja (katten) i bilen åkte ned till Stockholm. Ett tomt släp hade vi med oss som vi lämnade på Södertälje ridklubb i hopp om att få med oss en häst hem.

På fredagen var det dags för besiktning...väldigt jobbigt som vanligt men Campari visade upp sig utan anmärkningar förutom några smågrejor som en vuxen häst får ha, veterinären tyckte att han var en väldigt klok och trevlig häst även om han inte rörde sig som Totilas...det är det ju många som gör..not!

Fredagkvällen spenderades tillsammans med goda vänner och jag drack en hel hög smoothies som tydligen hade en massa rom i sig men det märktes inte förrän efter ett tag...Vi höll igång till tretiden innan det blev sova med en fot i backen eftersom rummet åkte karusell.

Lördag morgon (11.30) insåg jag att jag INTE skulle göra om detta på lördag kväll och att det nu var färdigfirat för ett tag framöver. Därför blev lördagen lugn och jag var redo att hämta upp min nyligt betalda häst på söndag morgon. Campari var lugnet själv trots att den kvinnliga delen av sällskapet hade lite svårt att hålla tårarna borta (även jag). Det är aldrig lätt att skiljas från någon man pysslat om varje dag i flera år men han finns kvar och jag kommer att ta hand om honom så bra jag bara kan.

Resan gick bra men visst kände jag av honom ett par gånger, när det låter undrar man vad som är fel och när det är knäpptyst undrar man vad som är fel...aldrig nöjd. Det gick i alla fall bara fint och han spatserade världsvant ut på Färstas parkering, transportskydden såg i princip lika nya ut som när vi åkte så visst har han åkt lugnt. Han fick skritta igång lite i tältet innan han fick gå ut i rasthage ett par timmar, kvällen var så himla fin och han rullade sig glatt i leran...det var han väl förtjänt. Sedan blev det borstning och pyjamas på innan kvällsmaten serverades, Campari uppförde sig som att han var hemma och gjorde ingen affär av något alls. Jag sade till Gun att det kändes så ovant att inte behöva oroa sig över allting utan att jag är trygg med att Campari kan hantera det här, det känns lite annorlunda men oerhört skönt.

Nu skall jag försöka plugga lite till provet på onsdag och sedan skall jag packa ned lite RIDkläder för jag tänkte faktiskt ta en skrittis imorgon. Det är knappt så att jag tror att det är sant..

Tack familjen Thelin för att jag fick köpa Campari, ni kan känna er trygga med att han kommer att bli älskad här!  

 

Märit

18 april 2011 08:02

Åhhh, va roligt!
Hoppas det blir bra me honom nu.
Kram

http://www.sunnanhof.se

Lena Kyhle

18 april 2011 21:47

Ja, Märit nu håller vi tummarna, han verkar vara en riktigt hygglig prick och du vet ju att vi alla måste ha en sådan man i vårt liv! Kanske att din finns i Götet...
Stora kramar!!

 

Cia

18 april 2011 08:33

Åh vad härligt att allt gick bra med besiktning , resa och allt. Längtar efter att få se honom :) Kram

Lena Kyhle

18 april 2011 21:46

Ni är som alltid välkomna!!
Kom ned och hämta täcket vetja! Kanske att det finns något annat som skulle passa Calle...ett äldre täcke har jag i alla fall som du kan få helt gratis...
Vi hörs snart!
Kram

 

Anki

18 april 2011 09:18

Vad härligt det känns att öppna din blogg och det är så positiva ord som rinner fram!
Jag ska komma och hälsa på din nya kärlek så fort det bara går...
Familjen Thelin ska bara veta hur väl omhändertagen han kommer att bli, de vet väl om din blogg?
Har provat att kolla film på din bligg men det funkar inte, kanske är det fel på min dator..?
Ha det gott så länge, lycka till på er första ridtur i Sundsvall tillsammans.
Massor av kramar

Lena Kyhle

18 april 2011 21:44

Ja, det känns nästan overkligt! Nu skall jag njuta så länge det bara går för molnen kommer att komma...men det är ju så livet är!
Jag hoppas att Thelins vet, de har redan börjat följa bloggen som ju nu måste byta namn även om det känns lite sorgligt..
Vi ses snart!
Kramar!!!

 

Märit & Co

21 april 2011 18:16

Jag kommer ev. å hälsar på i juni. En kompis katt ska paras å jag erbjöd mej att skjutsa upp henne mot dieselpengar =)

http://www.sunnanhof.se

Lena Kyhle

21 april 2011 19:14

Då ser vi till att vara hemma då!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...