Miguel 4 år uppe i Östersund, min ridlärare och hans ägare Åsa på ryggen.

Andra året med Myggan, vi satsade fortfarande på dressyren som synes.

Jag på Myggan med Imela bredvid, Carin knäpper kort.

Underbaraste Myggan i Skara.

Foto: Märit Söderqvist

Se ovan

 Se ovan

Första westernstarten av dem alla, rosett blev det i alla fall..

Myggan och Pascha träffas för första gången, vänner blev de!

Myggan och jag pluggar spin i lågt tempo.

   Alldeles innan avfärd från Norrlandsmästerskapen på Wången 2000, jag var nog lite chockad men väldigt glad!

 Myggan 22 år, några veckor innan han åkte till himlen.

 

Märit

25 april 2011 22:35

Åhhh, underbara Myggan <3

http://www.sunnanhof.se

Lena Kyhle

25 april 2011 22:37

Ja...och dina underbara bilder som betyder så himla mycket när man inte får se honom i verkligheten längre!!

 

Mia

26 april 2011 22:42

Så sorglig den dagen var :( Men vilken lycka att få haft en sådan kamrat. Jag saknar min gamle vän jag med. Kan bara hoppas att jag och Rossi får hålla igång och bli gamla tillsammans vi med.Då han är 22 så är jag ju 60+ Och framför allt få den där underbara känslan av att kunna kommunicera så lätt.
Bra med långsiktigt mål :)
Men vi har nog haft våra "Once in a lifetime" pållar både du och jag <3

Lena Kyhle

27 april 2011 21:14

Ja, vi har nog fått uppleva dem redan men det är ju inte alla som får det så vi har nog haft tur.
Rossi kommer säkert att bli en gentleman med åren, sedan hur gamla vi är när han går i pension behöver vi ju inte tänka på...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...