Jag trodde i min enfald att Campari skulle sluta tjura nu när vi inte går till det otäcka stället hela tiden, ändå måste han tjafsa och demonstrera när vi skall in mot skogen. Ganska less blir jag även om jag håller mitt humör i schack.

Vi red i alla fall svängen genom skogen och sedan tog vi åkern runt Camparis förra stall hemåt igen. Det gick mycket bättre i skogen idag, Campari var inte lika tittig och snubblig utan såg sig för då och då. Ändå trivs han bättre på åkermarken även om det är lite kletigt där, tttade lite extra på ett ställe där bävrarna håller på att bygga sin damm, vi korsar deras stråk där de drar ned sina fällda träd. Vem vet, en dag kanske vi får se dem...På vägen hem skulle jag ta mig en liten galopp, Campari var pigg så jag lät honom cantra på...då ser han något totalt osynligt och tvärnitar så att jag är en hårsmån från att flyga av. Åkte fram på halsen gjorde jag och skänklarna var på väg bak i virveln på honom, tur att han inte vände åt sidag för då hade jag fått tugga grus. Vi gjorde om och kunde galoppera en bit innan vi kom fram till paddocken. Jag tvingade upp honom där bara för att känna på hono ett par varv och sedan gick vi hem. En trevlig tur ändå.

Här hemma har Andreas satt upp min CD-förvaring och jag har ploppat in mina CD-skivor i sina fodral igen, de har bott i en CaseLogic-pärm ett tag då jag inte visste vart jag skulle göra av dem. Tidigare i veckan kom både stereon och skivspelaren upp så nu kan jag lyssna på musik igen, jag gillar inte riktigt det där med att lyssna på datorn...nymodigheter!

I övrigt har det inte hänt så mycket men imorgon har jag morgonstall igen, fyra hela hästar att mata, täcka och släppa ut...kan man slippa sticka ut och springa då...??