Ja, det är kanske den jag har...Hästen får i princip både försvinna och slå sig halvt fördärvad för att denna blogg skall bli intressant...Inge kul att fotografera heller eftersom det är gråmulet här vareviga dag! Jag får försöka bättra mig lite, kanske skriva om lite andra saker än hästen, vad vet jag...Inget ni utvalda läsare vill veta om undertecknad??? (just kidding...)

Idag blev det en prommis upp till paddocken där vi fick sällskap av Jennifer och hennes tjusiga fuxmärr Donna. Campari var väldigt starstruck och lyssnade inte nämvärt på sin chaufför, det gjorde han för övrigt inte innan hon kom upp heller för den delen. Överhuvudtaget var han seg och långsam i reaktionerna, jag fick väcka upp honom ganska rejält och då blev det mycket bättre utan att han blev stressad. Ganska nöjd med traven ändå även om formen blev som den blev när han inte riktigt bjöd. Galoppen var dessvärre i riktig sirap, bara att välja mellan fyrtaktsgalopp eller rusande halvt utom kontroll...Jag måste nog cantra honom lite någon dag så att han får igång sin kropp, kanske ta ett lite skutt...

I det stora hela var det väl OK även om jag hade svårt att koncentrera mig och hålla mig till planen, kanske ovan vid att rida tillsammans med någon...vad vet jag.

Vad gäller såret så vätskar det fortfarande men det får göra det till det slutar helt enkelt, det var nog djupare än vad jag trodde från början.