Drog ut på en tur på töm i skymningen. Campari var väldigt framåt och eftersom jag inte ville sabba hans fina skritt så var det ju bara att hänga på. Inga tveksamheter alls förutom infarten till hatgården, döm om hans förvåning när han fick gå åt ett annat håll.

På hemvägen knallade han på så att jag hamnade längre och längre ut på tömmen tills jag var i änden och där fick jag gå...Tur att han höll sig på mattan, annars hade han nog fått springa hem själv.

I övrigt inga konstigheter mer än att jag lyckades riva upp några muggskorpor med ett mindre blodbad som följd. Det håller på att läka av men huden är fortfarande skör.

På med tio år gammal Procellsalva och håll tummarna!

Idag möttes jag och Malou upp i stallet för en mörkeruteritt, ingen av oss vill sticka ut ensamma på vägarna i kolmörkret så då försöker vi göra slag i saken en vardagkväll i veckan. Ingen av oss var på topp så vi skrittade bara iväg för att se vart vägarna tog oss.

Campari var pigg - seg - pigg beroende på vart vi gick...han tvingades gå till den gamla hatgården vilket var väldigt motsträvigt medan han gärna skrittade på när vi var förbi. Egentligen gillar han att vara ute med Lena, bara han slipper gå dit han inte vill.

Vi red i alla fall upp en kanonfin väg där vi kunde trava friskt i kolmörkret, tyvärr ledde den till ett villaområde men den var väl värd att prova i alla fall. På hemvägen blev det ett rejält men långsamt travpass till, jag rider ju med en quarter så det är bra att ha en häst med medioker gång! Han var i alla fall jättefin hemåt, lätt i handen och hyggligt rytmisk trots att det gick lite sakta.

Nöjd med turen och jag får väl erkänna att jag hellre har en häst som jag får leda över läskiga gårdar än en som inte är trafiksäker. Campari och Lena är kanonsäkra (peppar, peppar, än så länge...) i trafiken trots mörkret med allt vad det innebär.

Tyvärr har jag upptäckt att han är sådär mystiskt svullen på framsidan av skanken igen, han kanske har varit det hela tiden bara det att jag har haft annat att tänka på. Jag får väl hålla ett öga på det och kolla upp det om det behövs, jag har svårt att tänka mig att det är något man kan göra något åt. Jag tycker att det ser ut som en gammal muskelskada men jag vet inte riktigt, vore kaske bra att få reda på om det är något man skall undvika eller jobba extra med...I nuläget har han inte ont av det och har ju inte haft tidigare heller så jag antar att tiden får utvisa hur vi gör.