Jag har haft väldigt stort tålamod med Campari ända sedan jag köpte honom. Det har varit så kul att ha en häst man kan rida på utan problem, det har liksom varit nog för mig. Idag fick jag dock nog och tyvärr blev det inte alls bra...

Vi var uppe i paddocken och jobbade, jag bekymrar mig inte så mycket om formen just nu utan försöker få igång bakbenen samtidigt som jag håller koll på bogarna. På ett sätt tycker jag att jag har kommit något på spåren men för ovanlighetens skull tog mitt tålamod slut idag. I vänster varv vägrar han ta ett jämnt stöd och släppa upp ryggen, det är väl i och för sig OK men det blir nästan omöjligt att rida honom på ett vettigt sätt. Eftersom jag vägrar rida med breda händer och ställa honom inåt och utåt så är det som att han kan göra som han vill, vi blir totalt osynkade...Detta beror såklart på att han inte är lösgjord, att han inte jobbar korrekt osv...det är bara det att det är sååå mycket enklare när skallen är där den skall! Så till slut fick jag nog och rev tag i hans mun vilket givetvis resulterade i att han knäppte av i nacken och vips blev det mycket enklare att rida...

Jag VILL ju att han skall jobba genom hela kroppen men jag börjar bli osäker på om jag kan nå dit utan hjälp, jag behöver någon som talar om för mig att jag inte behöver bry mig om hans skalle. Givetvis har jag ältat detta hela kvällen men gjort är gjort och det är ingen katastrof, han har säkert varit med om värre saker. 

Största anledningen till att jag tappade fattningen var nog att jag upplever att han inte respekterar mina händer och min hjälpgivning så där måste jag nog bli lite tydligare, dock INNAN jag blir arg.

Ja, ja, jag är väl inte den första hästägare som ryckt min häst i munnen i affekt...han fick en massa morötter efteråt i alla fall plus att jag just nu lyssnar på en radiodokumentär om folkmordet i Rwanda. Med det menar jag att det kanske inte är så mycket att älta eller hetsa upp sig över, jag får rida bättre nästa gång helt enkelt.