Red ut en sväng på kvällskvisten. Det blåste halv storm så jag tänkte att det kunde vara trevligt att rida i skogen där det är lite lä mellan träden. Jag provade en ny stig som började väldigt trevligt men som mynnade ut i allt sankare mark. Campari ville säga upp sig och vända vilket vi var tvugna att göra till slut. Kom ut på en grusväg där Campari absolut skulle gå åt hemhållet...gräl men vi kom iväg åt rätt håll till slut, C i trav, arg som ett bi. Resten av turen blev bara ett evigt sprättande och halvstrejkande..inte gå dit, inte gå i lera, inte gå på stenar, rädd för en citronfjäril, rädd för ett rådjur, ABSOLUT inte gå upp i paddocken på hemvägen...Tjafs, tjafs men idag fick jag bestämma i alla fall. Kunde ha blivit en himla mysig tur i det härliga vädret men det blev mest gräl. Efter idag har jag bestämt mig för att inte rida i skogen i alla fall, jag vet inte hur många gånger han har snubblat och hållt på att gå omkull idag...det är ju omväxlande väldigt stenigt och väldigt lerigt här så jag kan förstå att han tycker att det är trist, särskilt som att det gör ont i hans fossingar. Ja, ja...

Efter många om och men - trots ledig dag - så kom jag äntligen ut till stallet. Hästarna gick nöjt i hagen men det var så pass sent att de gärna följde med in, solvarma.

Jag skrittade ut en sväng längs asfalten och vände sedan in och red hemåt över fälten. Campari verkade väldigt nöjd även om han ville bestämma vägval själv - vilket han inte fick, trots det knallade han på. Vi hälsade på hos bävrarna men till min stora sorg såg det ut som att någon grävt upp deras bygge och slängt upp det vid sidan om ån...kan någon vara så elak?? Vi travade en bit hemöver och även om han var lite laddad så höll han sig i skinnet och busade inte. En ganska trevlig tur får jag väl erkänna.

Pallrade mig upp för lite tömkörning, nu har han stått igen...dåligt samvete! Han var dock helt OK i vänster varv även om det blev en hel del felfattningar i galoppen, dock var takten bra och inget såg konstigt ut. Det bättrade på sig mot slutet men jag skall ha det i åtanke..I höger varv var han rätt skraltig i början men det bättrade sig efter några minuter, svårt att avgöra vad det har för betydelse. Ett problem är garanterat att han jobbas för lite och det får ju jag ta på mig..Men han blev successivt bättre och även om vänster bak var lite släpigt så var det ingen direkt oregelbundenhet. Galoppen var helt OK men jag funderar på om vänstervarvets felfattningar kan ha med vänster bak att göra...den som lever får se. Han väger i all fall inte av och han är inte palpationsöm på något sätt. I det stora hela var han duktig och lyssnade på matte - imorgon rider vi ut en sväng.

...varför jag skriver här längre men.

Jag trivs inte så himla bra här just nu...vad gör man då? Har inte en aning...jobbar på precis som jag gjort tidigare i mitt liv..? Det har ju gått väldans bra hittills.

Idag satt jag upp för lite ridning i paddocken, känns som att jag inte suttit till häst på evigheter men det har jag ju. Jag är en ganska less hästägare nuförtiden men eftersom jag lovat att behålla Campari tills han dör så antar jag att det blir till att kämpa på ett tag till. I alla fall så jobbade vi på i blåsten med en hyggligt stum paddock, har fokus på att flytta bakdelen just nu och det är tydligen jobbigt. Bara skritt och trav idag eftersom han stått ett tag men jag tyckte ändå att han kändes hyfsad. Formen var bättre och han känns bättre i munnen, han var antagligen ganska vass innan raspningen. Avslutade ganska snabbt idag på grund av underlaget, saknar ett ridhus med speglar och svikt i backen. Switchade honom innan jag åkte hem - hittade en fästing på honom igår. Någon som tror på borrelia..?

En sådär vecka får jag väl säga...Har av olika anledningar inte hunnit med Campari som jag borde, hoppas att det skall bättra sig för han tänker väl inte dö än på ett tag antar jag...det hoppas jag såklart inte heller. Jag hoppas bara att han kan hålla sig någorlunda kry och inte bara kosta pengar...nä, det lät kanske väl cyniskt för er som inte känner mig...

Nog om det...såret är helt OK om man betänker vad vi gjorde med honom, det vätskar inte mycket och svullnaden verkar lägga sig. Med lite (enorm) tur så läker det trots all ärrvävnad annars får vi se om vi gör något åt det, frågan är om det är värt det.. I alla fall så tömkörde jag honom idag och även om han var lite stapplig första varven så var han helt OK efter lite galopp. Återigen stram i ryggen och hög i nacken men han har i princip bara gått i hagen under veckan så han är gott och väl förlåten. Några busstreck men i det stora hela snäll och arbetsvillig.

När jag spolade av honom reagerade han på vänster bak men jag kunde inte riktigt hitta någon ömhet, får hålla ögonen på det. Förhoppningsvis får han inte totalspunk imorgon när Apan skall släppas ut i hagen igen...hon blev halt efter att ha rusat runt med den nya lilla vita ponnyn...Kan man få önska att det blir lite lugnt imorgon bitti...och att hästen är OK när jag kommer ut?

Idag har det regnat precis hela dagen, kanske är det därför jag är så himla trött. Skall det vara så?? Jag hoppas inte det... Väl ute i stallet var jag tvungen att röra på Campari så det fick bli en skogspromenad i skogen tillsammans med Lena och Malou, jag till fots. Campari ser ungefär likadan ut vad gäller såret men det vätskar inte alls lika mycket som tidigare, förhoppningsvis är det ett gott tecken.

Tömkörning imorgon..efter personalmötet som är placerat efter jobbet...puh.

Tog in en aningens matt Campari - ingen feber men sol och spädgräs...Tog en promenad runt hemmanet för att låta såret jobba lite, det är svullet men vätskar i princip inget alls. Det verkar ha lugnat ned sig i hagen nu när Apan går i sjukhage och Campari tycker att han har koll igen. Inget gapande och jazzande men han blir väldigt spänd när den lille vite kommer...inte att jag fattar varför men så är det.

Idag hade vi städdag i stallet, alla jobbade på utom jag eftersom Campari fick veterinärbesök av grannen. Hon hade med allt man kunde behöva för att sprätta upp en häst.

Efter dubbla doser lugnande, nypande i halsen, bremsande händer, upplyfta framben, knack i pannan och allmänt bråkande så kunde U lokalbedöva hans sårområde. Han har sådana fantomsmärtor så att det inte är klokt...det står inte alls i paritet med hur det egentligen borde kännas men han är uppenbarligen en riktig sissy...Efter lite kalabalik så var han i alla fall bedövad och U kunde skära upp öppningen lite så att fistelgången kunde vidgas med en peang. Ganska snabbt kunde hon konstatera att Camparis sår var lika djupt som den dag han fick det...det har inte läkt inifrån allas. Efter en hel del rotande så fick hon tag i något...och ut kom en bit av hans skulderblad...en benbit alltså. Han har sprungit in i något med sådan kraft att han skrapat loss yttersta lagret av benet, egentligen benhinnan om man säger så. Hon fick ut ett par små pyttebitar till men det såg helt klart ut som att det var den stora som visade sig på ultraljudet, både form och storlek stämde någotsånär. Efter det rotade hon runt lite till och spolade MASSOR så nu håller vi tummarna att detta skall vara det som stört honom och att det läker nu. Annars blir det nog operation i och med att fistelgången är så himla lång.

Ingen fistelgång...en cm kvar att läka...jo jag tackar jag..

När jag kom ut på kvällen och tog en promenad med honom så såg han hemsk ut, supersvullen och blodet droppandes...men halt...skulle inte tro det. En sådan otrolig tur att det här såret ligger på ett ställe som inte alls besvärar honom rent rörelsemässigt, dock är han lite irriterad och nafsar mot det då och då. Skulle tro att det bultar en del efter "misshandeln"...

Själv kan jag inte annat än tacka för att jag får hjälp av en av Sveriges bästa hästveterinärer på en söndagförmiddag hemma i stallet...ovärderligt! Nu håller jag alla tummar för att det är nog nu!