Jag kan knappt minnas vad vi gjorde i torsdags...men jag tror attjag gjorde något med honom, det är ju mitt mål just nu. Jo förresten, jag och Malou tömkörde bortöver grisgården tillsammans, vi var nog ute en knapp timme i alla fall. Campari var ganska pigg och njöt som vanligt av Lenas sällskap, de accepterar varandra väldigt bra vilket visade sig när Campari tjurade och backade in i Lena utan att hon ens lade bak öronen.

På fredagen var det dags att åka till kliniken för skoning.  Jag hade snålat med tiden för att jag ju har en sååå lättlastad häst...Jo, tjena...han hade INGA planer på att gå in i finkan, han skulle ut i hagen...PUNKT! Jag blev både arg och framförallt stressad men vi linade in honom, arg som ett bi var han men väl inne står han ju som ett ljus.

Jag är alltid den första att försvara hästar som inte går att lasta men vad gäller Campari så är jag fullständigt övertygad om att han inte är rädd, han hade ingen lust att gå in och bemödade inte ens transporten med en blick. Ja, ja vi kom i alla fall iväg, en kvart för sent anlände vi men det var väl OK...jag vet inte riktigt hur jag planerade tiden för jag trilskades nog inte mer än 5-10 minuter..

Stax tog i alla fall hand om Campari och skodde honom med stor försiktighet, det märks att han är rädd om sina framfötter och håller emot lite men inga problem alls även om Stax snällt erbjöd lugnande för att han skulle slippa spänna sig. Det skippade vi dock och allt gick bra ändå. Han hade inte haft någon tillväxt alls så någon verkning var inte att tala om, bara några drag med raspen. Det kan vara ett av problemen med den andra hovisen, kanske verkar man av gammal vana även om det inte finns något att ta...vad vet jag.

I alla fall så fick han skor med fasade kanter och de allra smalaste sömmarna, resultatet var kanon i mina ögon och Campari verkade vara OK utan någon värme i fossingarna(peppar, peppar). Själv fick jag prata engelska en timme vilket alltid är nyttigt, det roligaste är att han tränar svenska samtidigt så när jag är duktig och frågar om t. ex "laminitis" så svarar han på engelska men använder svenska ordet "fång"...varför göra sig besvär att svänga sig med engelska fackuttryck liksom...Ganska intressant att diskutera olika länders hästhållning och vad han tycker om oss svenska hästägare.

Efter att ha betalt 1680 välinvesterade kronor så lastade vi och åkte hem...tydligen hade Campari glömt tjejerna där hemma för han ville inte lasta sig nu heller...men då tog jag långspöet i näven, ramade in honom och då klampade han in, stod som ett ljus, åkte som ett ljus och klev  av som ett ljus...varför tjafsa då? Lite besviken blev jag men det är ju ingen ide eftersom han är en...häst.

Jag kommer nog inte träna något inför nästa resa, däremot skall jag ha bättre om tid och vara förberedd på strul.

Igår kom Carin på besök så vi tog en promenad runt ägorna med Campari i långt grimskaft, Mycket praktiskt då jag kunde skicka fram honom så vi kunde gå bakom och tjattra i fred. Som tömkörning med en töm kan man säga...

Idag var det regn och pissväder så det blev vila med dåligt samvete som topping. Dock blev det en rundgång med borsten plus att jag spolade ur sticksåret som öppnat sig. Gentlemannen Campari visar sitt missnöje genom att ta ett steg i sidled och lyfta på den andra framhoven...han är så himla snäll!

Vi skall till kliniken igen den 28/2 för att träffa en medicinsk specialist och då kollar vi sticksåret också, det känns både jobbigt och skönt...