Idag ringde Malou och tyckte att vi skulle rida ut en sväng i mörkret...Någon gång måste ju bli den första och jag räknar inte med att jag kommer att kunna rida själv i kolmörkret på ett tag. Därför verkade det som en bra ide med lite sällskap.

Sagt och gjort så skyltade vi oss med både lampor och reflexer (min lampa lade av efter c.a 1 minut...) och hästarna knallade snällt ut i svarta "natten". Malou föreslog att vi skulle ta en liten skogstur för att sdan gå hem längs asfalten, gott nog tänkte jag även om jag misstänkte att det skulle bli tile knivigt för snubbelfarbrorn. Malou och Lena (som hade lampa) tog täten och Campari gjorde verkligen sitt bästa att hålla sig på benen. Tyvärr så räckte det inte riktigt till och efter några 100 meter så försvann han under mig så att jag trodde att vår sista stund var kommen. Tur hade jag att han vältrade sig upp utan att gå omkull helt men hela fronten inklusive huvudet hade markkontakt och jag han tänka på hur livsfarligt det skulle vara om han lade sig på mig mitt i steniga, svarta skogen. Tapper var han i alla fall och knallade på så gått han kunde efter incidenten och efter vad jag kunde se så klarade han sig oskadd. På vägen hem joggade vi dem en sväng i paddocken och han kändes OK, möjligtvis lite mör men förhoppningsvis ingen fara. Malou och jag skall försöka rida ut Campari och Lena på onsdagarna framöver vilket blir jättebra men vi tar nog lite slätare väg i fortsättningen...

Imogon skall nya hovisen komma och sko om farbrorn och jag hoppas att det blir bra. Väldigt läskigt känns det mycket beroende på hans tidigare problem med sulömhet och så, kanske bra att vi drar upp transporten på Fredag så att han får vila. Visiten blir dock väldigt kort då vi åker ned direkt igen...

Imorgo

 

Cia

10 november 2011 12:53

Ja det där med att rida ut i mörkret är ju alltid spännande även om Calle är väldigt säker på foten. Han är dock inte helt "skugg- och fläcksäker".Förut red vi ju ut mycket efter vägarna och i skogen i mörkret då Mia hade Pascha och My ännu stod kvar hos Mia. Sedan har jag tyvärr blivit lite bortskämd med en upplyst paddock och har varit dålig på att ge mig ut själv i mörkret. Men nu när Rossi börjar bli mer och mer van att röra sig utanför banan så blir det nog mer av den varan. Ser för övrigt fram emot att trimma lite för Regina i helgen :)

Lena Kyhle

13 november 2011 22:53

Campari är inte säker...idag snubblade han på släta marken. Ibland undrar man...
Jag vill också trimma men det får bli en senare fråga!
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...