..kanske tur det...

Idag åkte vi till PH-vet, jag, mamma och Campari. Campari var klockren att lasta och tycker att det här med krubbor i transporten är den mest lysande idén under det här decenniet.

Hos veterinären visade jag honom longerad, fick höra att han var en av de finaste 17-åringar Per sett plus att jag inte skulle oroa mig mer...lättare sagt än gjort i och för sig. Han ville inte dra igång böjprovsutredning och han ville inte ens lysa sträcksenan, han tyckte att jag skulle ta min vackra, välhållna häst, åka hem och rida. Skönt att höra men jag är såklart inte riktigt övertygad...fast jag lovar att jag skall försöka sluta vara paranoid.

Vi diskuterade såklart en del saker också men för att dra det kort så har han förmodligen haft en rejäl blödning i hoven som tagit tid att läka ut, det kan ta tid och göra ont länge. Förmodligen har han rätt så nu måste jag öva mig på att njuta lite av min häst som uppförde sig så fint hela tiden, han är förmodligen inte snällare än många andra men jag blir fortfarande förvånad i bland. Jag lastade honom själv när vi skulle åka hem och han bara knallade in allena och åt sin mat, väl hemma hade bommen släppt men han väntade snällt tills jag bad honom backa.

Nu skall jag schemalägga hans jobb de närmaste veckorna eftersom jag har skaffat en hjälpryttare...ni trodde väl inte att hon skulle få bestämma själv över hur hon skall rida...Skämt åsido, vi börjar lite föriktigt för att inte fresta på mitt kontrollbehov alltför mycket.