Jag börjar förstå varför folk säljer sina hästar när de börjar jobba heltid...tiden bara rusar iväg. Idag blev det ingenting alls då jag jobbade 9-17,15, sedan tog jag och Anki en promenad med Bästa plus att vi hade lite pratbehov och vips var klockan sju...

På stallet hade Campari fått vara kvar ute då Cobras matte hade kvällen och honom gick det då ingen nöd på. Borstade och konstaterade att han inte var mer sömtryckt idag så Carin kunde lugnt styra kosan tillbaka till Umeå. Efter det blev det bara lite ojande över han långa man som måste ryckas...och nu har jag kommit hem och har tagit ett bad, snart dags för bingen.

Vilket konstigt liv!

Imorgon tar vi nya tag och jag hoppas att det blir lite bättre med tid då, jag måste verkligen komma igång igen annars kommer Campari bli en ren pysselhäst. Jag har ju en benägenhet att bli väldigt passiv när mina hästar haft problem, svårt att våga belasta igen i rädsla för att något skall "komma tillbaka". Campari behöver få börja röra på sig igen, hans gamla kropp mår inte bra av att vila så nu får jag skärpa mig!!