Jag och Malou begav oss till ridhuset, trots betydligt färre minusgrader idag så blev jag ruskigt kall. Dessutom innebär ju inte "rida i ridhus" "rida i värme" här nere då ridhuset är alldeles oisolerat och svinkallt...men det är ändå ett ridhus och det är jag tacksam för.

Campari var inte lika på som han varit de senaste gångerna, kanske har han vant sig vid miljön..vad vet jag. Därför fick han trava på lite i början och han kändes väl inte sådär jättekanon, flyttade lite bakdel vilket var helt OK. Just sidvärts är något som jag verkligen måste jobba på, han är inte den smidigaste för närvarande och det känns som att jag flyr undan problemet lite. Galoppen kändes helt OK och just som jag tänkte att jag borde trimma lite så kom det in två till ekipage i ridhuset. Det är väl inte så farligt kan man tycka men hör här...en av de som skall rida är en 70-årig herre med en tunn skimmel på över 1,80...hästen är spänd som en fjäder och far hit och dit....helt plötsligt börjar de krumelura tillsammans...passage, piruetter, skolor, byten...hästen med skallen i vädret, sänkt rygg men tekniskt superlydig...herren sitter utan hjälm med spöet uppåt och ser ut som (och rider som) att han äger världen. Väldigt stimulerande för Campari som genast taggade till och förlorade fokus, tyvärr gjorde jag det också men det ordnade sig till slut.

Jag är nog lite ovan att rida med okända för närvarande och det kändes som att ridhuset inte var stort nog för oss fyra.

Jobbade i alla fall lite med galoppfattning ur bakdelsvändning, Campari fixade det jättefint men jag måste strama upp mig vilket Malou upplyste mig om. Jag sabbar hela min ridning genom detta så jag MÅSTE skärpa till mig. Campari växlade mellan att kännas riktigt fin och lite kantig passet igenom men på slutet tyckte jag ändå att det kändes som att vi tagit ett litet steg framåt. Jag måste bara sluta att vara nervös över hur han känns och hur han rör sig, det var ju knappast svårt att känna när han var halt. Det tar emot här och där, det är något vi jobbar med och alla dessa tankar förhindrar det.

Alltså måste jag träna både på sitsen och min mentala inställning, båda väldigt djupt rotade i mitt undermedvetna...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...