Kände mig ganska peppad att ta ett uppmjukningspass på uteplan. Tyvärr kändes det som att jag satt på en skadeskjuten kråka men jag återkommer till det.

När jag tog in Campari var han väldigt klådig och ville bara att jag skulle gå över honom med piggborsten om och om igen, när jag tog i njöt han så att han nästan välte...Han hade också några nässelliknande utslag en bit bakom skänkelläget på båda sidor. Jag tror inte att det är kontaktexem utan snarare något han ätit i sig, flera av ridishästarna har liknande utslag och de har ju inte mycket att tugga på i hagen nu.

Utöver sitt exem var Campari på lite sämre humör än vanligt, han brukar ju vara en väldigt glad häst men idag åkte öronen på sned lite då och då. I och för sig får han också lov att ha en dålig dag då och då men jag reagerar för det är så ovanligt.

Pysslade i alla fall i ordning och tog upp honom på plan, skrittade länge och försökte komma till avslappning...stört omöjligt. Jag tog den hårda linjen och talade om för honom att periskophästar inte är önskvärda men den strategin föll i traven då han giraffade till sig igen. Andades djupt ett par gånger och fortsatte med övergångar skritt-långsam trav-skritt under nedsittning, loss i nacken och framme på hjälpen, några påminnelser behövdes. Campari var lite undrande då jag hade ganska långa tyglar men efterhand kom han till ro. Kunde sedan avsluta lång och låg under lättridning men Campari blev lite trött och det är nog inte helt enkelt för honom. Kylde benen, masserade och matade en lite gladare häst än innan, trevligt det i alla fall. Själv kände jag att min kondis är sämre än någonsin vilket inte är rättvist mot hästen, jag har igen ork alls. Eftersom ridpassen inte blir så hårda så måste jag nästan röra lite på mig vid sidan om ridningen..."Har du hört den förut"...?

Över till något annat och förhoppningsvis roligare!

Andreas och min fantastiska Västeråsvistelse.

Vi har kommit en bit på väg och till att börja med har Campari fått bostad en mil utanför V-ås, i Dingtuna. Det är ett stall med 5 platser inhyst i en gammal lada, öppet till nock och väldigt luftigt. Jättefin paddock finns intill stallet och hagarna var av skogstyp på vintern, på sommaren har de 9 hektar! Stallägaren jobbar på hästkliniken i Strömsholm och allt kändes seriöst och bra, förhoppningsvis kommer Campari att trivas annars får vi väl flytta på oss men någonstans måste vi börja.

Jag tittade på ytterligare ett stall, lite närmare Västerås, även det ett trevligt stall med tillgång till paddock och litet ridhus. Inget fel på det men magkänslan föreslog ändå det andra stället, dessutom var det lite praktiska prylar som fick avgöra.

Min och Andreas bostad blev lite klurigare men vi gjorde vårt bästa med fem visningar på två dygn...jag kom knappt ihåg vad vi tittat på, som tur var hade vi i alla fall varit på banken och fått ett gällande lånelöfte så vi var i alla fall inte ute i ogjot ärende.

Vi fastnade för en lägenhet i ett bostadsområde från 50-talet som heter "Krumeluren", huskroppen är formad som en krumelur och K-märkt. Lägenheten var jättefräsch och trevligt renoverad, dessutom är innergården lummig med båge gräs, buskar, träd och vattenspegel.

Se själva: http://net.sfd.se/webpack/wpBildLista/Default.aspx?firmanr=19077&objgid=OBJ19077_1110678487

Det kanske inte är mitt drömboende men vi måste börja någonstans, dessutom kändes det rätt i magen när vi kom in i lägenheten och precis som med stallplatsen är det väl bäst att följa den.

Vi har i alla fall lagt ett bud på lägenheten som accepterades så om vi kan komma överens om inflyttningsdatum så är allt klart. Spännande och lite läskigt...

Så var det dags för lite samvaro med Campari igen då.

Möttes av en hummande häst i hagen, älskad matte när gräset är grönare på hennes sida...Fast jag måste säga att han är en väldigt personlig och pratig häst, man känner sig riktigt uppskattad emellanåt.

Fia hade haft lite blandad utdelning med Campari som inte hade varit helt på topp en av dagarna så jag valde att tömköra idag för att se hur han uppförde sig. Tog en skogstur först på den nyanlagda vägen upp till ponnyhagen - trevligt att de lade på ett såpass tunt lager med sand att varenda "katthuvve" kommer att komma fram, Campari tackade matte för sulorna och knallade ändå på bra. Efter promenaden var det dags för lite jobb i tältet och döm om min förvåning när hästen var riktigt fin och väloljad, dock var han ganska stram i överlinjen vilket Fia säkert känt av. Han var liiite stel i bakkärran men kom igång bra och vänstergaloppen var riktigt fin, samlade sig fint men inte helt genom i kroppen vilket visade sig när jag bad honom länga ut. Högervarvet var av det stramare slaget med det bättrade sig och i övrigt såg han fin ut, lite "tom" i tömmen emellanåt, framförallt i traven. Avslutade sedan med en småsvettig men nöjd häst som fick knalla in och börja sin långsiktiga tillvänjning av havre...

Inte heller idag orkar jag dra hela Västeråsresan men jag kan i alla fall berätta att jag tror att Campari kommer att bli väl omhändertagen.

Två stall och fem lägenhetsvisningar senare är man ett utmattat nervvrak...

Inget är skrivet i sten än och jag har ingen aning om hur Campari mår (bra träning för mig!) eller vad han gjort så jag får be att få återkomma imorgon!

Igår blev det en långpromenad till kyrkan med Andreas i släptåg, Campari var pigg och glad även om det sista gröngräset hägrade varje steg. Väldigt trafiksäker under turen i alla fall.

Idag blev det vila och duschning, jag passade på att rengöra både honom och alla träns nu när jag skall åka iväg några dagar. Pratade lite med Fia som är gullig och tar hand om prinsen, inga konstigheter mer än att det antagligen kommer att bli pissväder.

Ganska fina ben på gammelhästn idag - kan det bero på det aningens kyliga vädret??

Idag tömkörde jag uppe på plan i kvällssolen. Campari var lite småkantig men värmde upp snabbt och avslutade bra. Jobbade ganska mycket galopp och tog ut lite större spår, inte hela tiden på volten. Skuttade ett litet hinder på volt vilket var så populärt att det blev lite gentlemannabus, bara att hänga med när det bjuds. Lite stumt underlag i kombination med att hans kotsenskida fortfarande är påverkad gjorde att jag avslutade efter ca 20 minuter. Mycket nöjd häst fick massage, morötter och pussar.

Idag när jag var på stallet och fixade Campari så såg jag att ridskolehästen Sonny hade öppnat sin boxdörr. Jag vet att han inte är fräsch men jag fick honom inte att röra sig ur fläcken...han avlastade sina framfötter som en typisk fånghäst och ville varken gå eller vända. Det var så att jag mådde illa. Han står under behandling så det är inte det men usch så ont han hade...Nu är det inte bekräftad fång utan det kan även vara kraftig sulömhet, bara att hoppas på att det ger med sig. Vad hände då när jag tog in Campari?

Jo han hade givetvis fått fång...och lite andra frambensproblem. Snacka om att projicera all världens elände på sin häst. Nåja, han kanske inte var stappligare än vanligt, vad vet jag egentligen?

En liten film från det förgågna. Min absoluta drömhäst Miguel och jag tränar western hemma i Härnösand. Han var en ängel utan vingar och jag var förbluffande smal...

Det börjar bli lite dött på kommentarsfronten här på bloggen...men ni läsare som ändå hittar hit är förlåtna för jag är lika värdelös själv på att kommentera! Men nu kanske jag skall bli bättre så får jag se om det ger någon effekt.

Idag blev det i alla fall tömkörning i tältet, uteplanen var upptagen av hoppning annars hade jag nog hellre varit där. Började med att köra ut en sväng men det var inte helt enkelt, fläkten vid ridhuset surrade högre än vanligt så det blev helt om ett par gånger innan vi kom iväg. Campari är ganska ljudkänslig i och för sig men det här var kanske en väl överdriven reaktion. Det goda som kom av detta var att motorn fick lite bränsle och skritten blev riktigt bra, glad och framåt häst. Det hängde med i början i tältet också men sedan kom bekväma C fram igen.

Bortsett från det var det ett riktigt bra pass, formen är bättre även om det blir lite lågt ibland, han svarar på innertömmen och han lyder jättefint. Vår kommunikation har börjat fungera och när han förstår mig så ställer han all som oftast upp.

Han såg hygglig ut men lite stramare i höger varv dock inget jag tänker (läs: borde) hetsa upp mig över, galopperna var ganska jämna och ingen var jättestruttig. Vi har kommit en bit på väg men det är bara att jobba vidare.

Kotsenskidan var lite bättre idag men jag är fortfarande störd av den, dock verkar inte C vara det och det är väl det som är viktigast. Moderat motion är förmodligen det han behöver - inte vila.

Ett par BackOnTrack skulle ju sitta fint men det får bli framöver... jag kan inte ens minnas att jag sålde mina men det måste jag gjort för borta är dem.

Efter passet blev det arnikamassage och övrig pampering till Camparis stora glädje, världens mysigaste grabb.

Andreas filmade lite så det lägger jag ut när det är färdigredigerat.