Idag provade vi med att knalla upp till paddocken igen, strålande kvällsol och plus tio grader värmde. Campari var väldigt på tårna och noterade varenda rörelse i vinden inklusive sådant som nog inte fanns. Helt plötsligt fanns gnistan i ögonen igen och glansen i pälsen, inte vet jag om det är inbillning eller om något har förändrats. Uppe i paddocken hade han en publik på tre hästar i hagen som tydligen triggade Campari ordentligt. Han levde rövare som aldrig förr med luftsprång, flaxande framben och tvärnitar. Lite småskraj blir man ju men underlaget var fint och han är ganska säker på vart han har sig själv. Det gick inte att lösgaloppera honom alls utan han fick bralla av sig och sedan gick vi över lägdorna hemåt, lika laddad häst som hade det lite jobbigt att skärpa sig. Har ändå börjat med lite ledövningar och det får vi nog spinna vidare på tror jag. Väl hemma möttes vi av en travande fuxa som inte såg ett dugg halt ut trots sår både här och där, kanske är det en quarter man skall ha...? Fast jag är ganska nöjd för nu, bara dags att jobba honom lite mer...

Försökte mig på att ta några bilder med kameran...gick sådär..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...