Idag provade vi med att knalla upp till paddocken igen, strålande kvällsol och plus tio grader värmde. Campari var väldigt på tårna och noterade varenda rörelse i vinden inklusive sådant som nog inte fanns. Helt plötsligt fanns gnistan i ögonen igen och glansen i pälsen, inte vet jag om det är inbillning eller om något har förändrats. Uppe i paddocken hade han en publik på tre hästar i hagen som tydligen triggade Campari ordentligt. Han levde rövare som aldrig förr med luftsprång, flaxande framben och tvärnitar. Lite småskraj blir man ju men underlaget var fint och han är ganska säker på vart han har sig själv. Det gick inte att lösgaloppera honom alls utan han fick bralla av sig och sedan gick vi över lägdorna hemåt, lika laddad häst som hade det lite jobbigt att skärpa sig. Har ändå börjat med lite ledövningar och det får vi nog spinna vidare på tror jag. Väl hemma möttes vi av en travande fuxa som inte såg ett dugg halt ut trots sår både här och där, kanske är det en quarter man skall ha...? Fast jag är ganska nöjd för nu, bara dags att jobba honom lite mer...

Försökte mig på att ta några bilder med kameran...gick sådär..