Skall man behöva vara trött jämt??

Det verkar som det och inte vet jag varför.

Lite ridning blev det med en Campari som verkade ganska nöjd och glad. Glad är han i och för sig för det mesta, enda gången han har varit nere var när han hade så jätteont i sitt ben. Annars är alltid öronen spetsade, hur härligt som helst!

Jag red i alla fall en sväng i ridhuset, idag på Mylerbettet igen. Han tar ett betydligt bättre stöd på bettet nu, framförallt i vänster tygel som vi har haft problem med. Han har tidigare blivit tom i handen om jag inte tagit stöd på yttertygeln och det tycker jag inte riktigt om.

Men som vanligt får man aldrig vara riktigt glad för nu blir han istället lite låg och tung periodvis...Antagligen måste jag rida igång bakbenen bättre när han väl söker sig framåt, annars får jag nog kånka omkring på honom tror jag. Traven kändes ändå OK även om han hamnade lite bakom hand några gånger, bara att välja mellan det och periskop med underhals...jag måste nog lära mig rida.

Mitt i allt så kunde jag ändå rida lite skolor både i skritt och trav på ett förvånansvärt bra sätt så det är jag nöjd med. På något sätt är det ändå enklare att rida honom när halsen är krökt men jag är inte riktigt nöjd eftersom han undvek bettet aningens, kanske reagerar han på Mylerbettets stångverkan eller så var han tillfreds, bara det att jag inte fattar det.

Jag provar vidare ett tag, funkar det inte så provar jag Mylerbettet utan kedja.

Jag tycker ändå att vi tog ett kliv framåt idag...tror jag.

Efter en jobbig dag på jobbet med sen avgång så kom jag till stallet så sent som kvart i sju...inte så sugen på ett ridpass måste jag säga.

Campari hade i alla fall uppfört sig i hagen och fått vara ute hela dagen så det var ju bra.

Valde att ta en snabb longering i tältet med efterföljande betning. Det var gas i grabben så det gick mest i galopp trots att jag bromsade mest hela tiden, traven såg hygglig ut och jag såg ingen hälta. Ett par busskov blev det men sedan fick det vara bra, nu chansar jag på att sätta igång och trava lite så får vi se hur det går. I vilket fall så måste han börja jobbas igen, detta är inte vidare nyttigt...nu börjar vi imorgon om inget skit inträffar...peppar, peppar.

Jag fick veta av Camparis tidigare ägare att han kunde bli lite stojig i hagen när de hade tävlngar på anläggningen där han stod.

Dumt att jag inte tänkte på det idag...När jag kom ut till stallet var Cobra ute och Campari inne, jag misstänkte starkt vad som hänt...Mycket riktigt, han hade spelat allan och sprungit runt som en knasboll, inte stressat alls utan bara uppspelt. På bakbenen hade han också hunnit valsa omkring innan tävlingsledarna fick nog och beordrade ingång. Vi får se hur det blir i morgon...

Själv tog jag ett ganska aktivt skrittpass i tältet, jag skulle kunna beskriva mycket omkring det men det blir nog lite tråkigt. Jag var ändå ganska nöjd med min ridning, vi jobbade form, lite skolor och skrittpiruetter men det är svårt med knapparna även om det kommer mer och mer.

Något jag är mindre nöjd med är Camparis ben, idag var det jättefult efter att han stått inne hela, halva dagen. Benen är för övrigt kanonfina men just över skenans framsida är han alldeles knagglig. Jag knådar och känner men kan inte hitta ömhet eller degig sena, snart blir han väl halt av att jag nyper för hårt...Jag får nog sluta älta nu alternativt åka och lysa den...det är bara det att jag skulle må så dåligt om jag ignorerar något allvarligt. Jag kanske ältar lite till ändå...

Campari skall ju ha gjort lite av varje i sitt liv men ibland märks inte det. Idag upprepade vi gårdagens jobb uppe på ridbanan med den skillnaden att man höll på att bygga dressyrbana där idag. Campari fick väldigt stoooora ögon och uppmärksamma öron, han var inte så intresserad av att koncentrera sig på mig alls...Ändå upplevde jag att vi kommunicerade bättre idag, verkade som att han hade lite bättre koll på vad jag egentligen ville nu. Sänkte nacken bättre och kunde variera formen som jag ville.

Jag tycker att han verkar må ganska bra i sina fötter nu, rena och fina ben sånär som på sträcksenan som ändå var hyfsad idag. Jag provar nu att ha honom lindad i hagen och ser om det ger någon förbättring, annars får det vara. Förhoppningsvis får han byta upp sig lite i hagväg snart så att han slipper stå på knä hela dagarna...varför kan inte hästar förstå vad som är bäst för dem???

Fick reda på att Campari hade levt rövare i hagen en dag förra veckan och gissa vem som blev värsta hönsmamman...så rädd börjar jag bli om honom.

Fast jag kämpar emot det, bara så att ni vet! Även om det inte går så bra...Ja ja han har säkert brallat runt förut...bara det inte blir en vana...Usch vad nervös jag blir!

Skrittade i alla fall ett pass på en nysandad plan, mjukt och jämnt utan sten. Jag red C på Dexters Mylerbett, det verkar ju lite på ett annat sätt i munnen. Jag tyckte att han svarade fint på det men jag måste prova några gånger till innan jag vet om det är någon idé att fortsätta med det. Tycker ändå att vi har kommit lite på väg även om det blev lite si och så med koncentrationen idag.

Båda benen var svala idag för första gången på väldigt länge, dock var sträcksenan fortfarande ful. Jag har dessutom förstått varför han ser ut som han gör...givetvis står han som en friande prins (på ett och samma knä) hela dagarna i jakten på gräs, det är därför han  alltid är lerig just där också. Känns som att jag borde se över hagsituationen för det är inte ett dugg bra men vad i all världen skall jag göra?? Förhoppningsvis är det inget farligt men kul är det inte!

Regn precis hela dagen, varierande intensitet men väldigt blött. Åkte ut vid två och hämtade in en kall blötfisk från hagen för lite värme och mat.

Campari kändes inte riktigt arbetssugen idag så vi koncentrerade oss på lite kroppsvård, eller jag gjorde det i alla fall. Manen blev klippt och ryckt plus att jag redde ut svansen en gång för alla, den har velat tova sig en del på slutet i brist på glansspray.

Nu är långhelgen slut för min del och imorgon är det jobb, en liten tur på Campari skall också hinnas med så idag fick han regntäcke på i förebyggande syfte. Jag har ingen lust alls att sitta på en kall och spänd rygg...

Lite svalare idag, skönt tyckte nog Campari som var ful som vanligt över sträcksenan.

Skit samma, jag red mitt inplanerade skrittpass i ridhuset. Jobbade med att reda ut kroppens olika delar, flytta bakdel, hålla koll på bog och sänka nacken. Ibland är det svårt med kommunikationen men Campari är så oerhört snäll och försöker förstå. Det får ta lite tid nu men jag tror att det kommer att ge resultat om vi är lite ihärdiga.

Efter ridningen blev det lite bogmassage och en påse nyrepat gräs, Campari verkade nöjd och glad med det.

Less blev jag nu när allt jag skrev bara försvann...

Campari och jag gav oss i alla fall ut på asfaltsvägarna idag och det var ganska trevligt men väldigt varmt. Hemma igen fick Campari duscha och sedan gå ut i hagen för att äta mat, själv repade jag en påse gräs åt honom.

Jag överväger att låta honom gå själv i sommar av lite olika anledningar, dels hans ben men också för att det känns onödigt när de ändå inte kommer att gå i lag till hösten ändå. Jag vet inte vad som är viktigt för Campari så jag får väl välja åt honom, hade det funnits stora åretrunt hagar hade han gärna fått gå i lag men som det är nu känns det krystat från min sida. Skaderisken blir stor och han får knappt ut något av det inbillar jag mig...vad vet jag?