Tömkörde i dag eftersom jag ville se hur Campari egentligen såg ut. Inte vet jag, han var lite knepig fram och jag orkar inte utveckla det eftersom jag knappt kan förklara det själv. I alla fall så såg jag en orenhet när jag bad honom länga traven men jag kan inte riktigt klura ut vad jag såg, jag vet att det låter hjärndött...Tog av honom gjorden och longerade honom naken - bättre, jämnare och gladare häst...(?) Jag fattar inte riktigt men kan konstatera att det inte är några stora prylar jag kan se.

Bestämde mig för att skrittmotionera honom ett tag men blandat jobb, masserar och kollar av då och då, jag får utvärdera efter ett par veckor och besluta vad som skall göras. Det som bekymrar mig lite dock är hans sträcksena på vänster fram, den är inte vidare vacker och jag fattar inget där heller. Den borde också reagera positivt på skritten om den är något problem med den men visst vore det skönt att lysa den....bara så att jag vet..

Ändå en härlig dag, oerhört varmt, en underbar häst som förhoppningsvis kommer att komma igång igen plus att jag tillsammans med familjen hälsade på en jättehärlig whippetgrabb som skall få flytta till mamma och pappa. Tudor kallas han och verkar vara en toppenkille!

Nu skall jag investera lite tid och kraft i Campari och inte bara grubbla. Massage, frisering, bad, skrittisar, lång och låg osv.

Han är en jättebra kompis och jag tänker inte förlora mig i det här, han är den jag har och utan honom så har jag ingen häst alls.

Så är det bara!

Blev en skogstur idag.

Jag prickade precis in ponnylektionen så Campari hamnade i Nötens rumpa halva turen innan de vek av stigen, inte honom emot eftersom han hann äta gräs emellanåt..Egentligen en ganska mysig tur men jag oroar mig för varenda ojämnhet i marken och varenda snedsteg han tar...inte så rofyllt precis. Dessutom är han en bulldozer när det gäller att snylta åt sig mat, inte en tanke på hälsan om man säger så.

Ja, ja det är väl bara att fortsätta igångsättningen antar jag.

Egentligen kan man väl inte kalla det för dressyr men vi var i alla fall i ridhuset, skönt för det var väldigt varmt i solen. Dessutom är utebanan stenhård så där får inte Campari vara över huvud taget. Jag var väl ganska vag och trevande så det blev en del blaj med ridningen, svårt för Campari att veta vad jag vill när jag knappt håller kvar tygeltagen två sekunder...för att inte tala om sits och skänkel. Jag stramade upp ridningen lite efter ett tag och då gick det bättre, jag har ju en äldre häst men han är ju varken tankeläsare eller radiostyrd.

Rörelsemässigt är jag ganska nöjd, han tog ut steget och kändes inte oren utan ganska rytmisk. Lite sned så här efter vilan men det kan vi nog komma till rätta med om jag hittar en plan med min ridning.

Ja, så mycket att skryta med var väl knappast dagens pass men han blev lite svettig under sadeln i alla fall...Efteråt blev det betning och lite avsvampning, hjärtehästen uppförde sig oklanderligt som "vanligt" (peppar, peppar).

 Nyttigt att bli lite fotad så att man kommer ihåg viktklubb...och då menar jag inte Campari! 

  Mitt minspel går som vanligt inte av för hackor.

En aningens överexponerad prins, så här ser han ut nästan hela tiden när man fotograferar, photogenique helt enkelt.

   Fyra bruna halvblod på rad, Celt syns inte och Campari står längst bort.

Camparis egna lägenhet på gräddhyllan, ibland undrar man om han inte hellre står här än går i rasthagen.

Idag satt jag faktiskt upp på Campari för en liten tur i skogen. Det var underbart väder, torrt och fint i backen och fåglarna kvittrade. Allt hade varit perfekt om det inte varit för all sten...vi har ju plockat och plockat men även om skogen inte är vidare stor så finns det mängder kvar. Snart ger jag upp, det är inte kul längre men vad gör man...hästen måste ju få komma ut i naturen även om hovarna får lida. Jag får hålla mig till typ den enda slingan som fungerar någorlunda, kul när man har en jättesnäll häst.

Som sagt, turen var trevlig även om hästen var lite väl hungrig emellanåt, länge sedan man blev dragen fram till öronen...som värsta ponnyn.

Väl hemma fick han beta en sväng för att sedan ta plats i eftermiddagssolen på gräddhyllan (uteboxen). Han har en tråkig hage och stenig skog att gå i men han har en riktigt härlig box och det är ju alltid något!

Idag tömkörde jag igen och jag tycker nog att det mesta ser OK ut. Camparis fötter är ganska jämnvarma, han är inte tjock i benet och han verkar glad och nöjd. Kanske att jag skall våga börja rida igen...

På tömmen var han ganska trevlig men lite stram i formen, det tog sig men jag tyckte inte att jag fick loss honom helt. Oftast har jag en bra plan men det är ju så svårt att följa den genom hela passet.

Han fick i alla fall ett ganska ordentligt jobb utan att för den delen bli svettig, han bra kondis gubben.

Efter passet fick han beta lite grann innan det var dags för kvällsmaten, känns som min förbannade skyldighet att unna honom det med tanke på vilken trist hage han går i. Vi får se hur det blir i fortsättningen, känns tryggt men tråkigt att ha honom i rasthage. Fast det har ju resulterat i att han gnäggar mörkt när jag kommer till honom i hagen...trevligt.

Nu får vi se om jag vågar börja rida lite...imorgon blir det en skogstur.

Inom handels är alltid klämdagar en mardröm, ALLA är lediga utom vi och ALLA skall ut och handla...känns det som. Är det dessutom juni och strålande sol plus att man jobbar på ett byggvaruhus så är lyckan gjord. Jag har farit runt som en tok och känt mig ganska oduglig idag och nu har jag så ont i fötterna att jag nästan smäller av.

Inte blev det bättre av att jag tömkörde Campari efter jobbet heller, hade kanske varit smartare att låta honom bära mig en dag som denna.

Vad jag skall säga om hans status, det vet ni...hyfsat fast jag är inte riktigt nöjd. Tyckte att han var lite kort i framsteget men körde på, jag måste ju komma igång med honom någon gång. Det blev bättre och jag tyckte att han värmde upp fint. Jobbade ganska mycket i galopp vilket han gillar och det gav resultat.

Jag måste ju komma ihåg att han inte är någon ungdom längre och att han faktiskt har stått i nära tre veckor, i alla fall har han inte jobbat på så länge. Jag var rikigt nöjd med honom efterhand och såg inga tecken på direkt hälta men som sagt, jag är inte riktigt nöjd. Fast jag känner mig nästan lite fånig...Jag måste ta tjuren vi hornen och köra igång nu, är det något som ligger och pyr så kommer det att visa sig.

Jag börjar förstå varför folk säljer sina hästar när de börjar jobba heltid...tiden bara rusar iväg. Idag blev det ingenting alls då jag jobbade 9-17,15, sedan tog jag och Anki en promenad med Bästa plus att vi hade lite pratbehov och vips var klockan sju...

På stallet hade Campari fått vara kvar ute då Cobras matte hade kvällen och honom gick det då ingen nöd på. Borstade och konstaterade att han inte var mer sömtryckt idag så Carin kunde lugnt styra kosan tillbaka till Umeå. Efter det blev det bara lite ojande över han långa man som måste ryckas...och nu har jag kommit hem och har tagit ett bad, snart dags för bingen.

Vilket konstigt liv!

Imorgon tar vi nya tag och jag hoppas att det blir lite bättre med tid då, jag måste verkligen komma igång igen annars kommer Campari bli en ren pysselhäst. Jag har ju en benägenhet att bli väldigt passiv när mina hästar haft problem, svårt att våga belasta igen i rädsla för att något skall "komma tillbaka". Campari behöver få börja röra på sig igen, hans gamla kropp mår inte bra av att vila så nu får jag skärpa mig!!