Idag möttes jag av Crusse som gnäggade av lättnad när jag kom. Man kan fråga sig varför men svaret är inte svårare än att han var såååå ensam utan Purito som släppts ut i flocken igen.   Purito ägnade nog inte Crusse en tanke kan jag tänka mig...Han hade stått och spanat upp mot stora hagen hela morgonen, lugn och fin men gnäggig.

Därför var han om möjligt ännu gladare att få komma in, att stallet är tomt bekommer honom inte längre och han är avspänd och fin. På med lite prylar och sedan var det dags för tömköring i ridhuset. Efter ett par dagar utan jobb var Crusse ganska pigg och klev på bra, jag hade gjort lite tränsändringar så han var lite tjorvig i munnen från början men det lade sig. Frågan är om han skall få förtroendet att prova ett delat gummibett eller om det blir för lätt att leka runt med, det borde kunna bli lite mer lättstyrt då. Jag vet inte, det är nog bara att prova sig fram.

I alla fall så körde jag hela passet med ledande töm idag och det blir långsamt bättre, det är ingen självklarhet för Crusse att sänka nacken, kanske är det en förtroendefråga också. Det är inte alls så att han strävar uppåt men han är lite styv och oflexibel, vi gjorde dock några morotsstrechningar efteråt och då var han väldigt mjuk...  

I alla fall så krävde jag lite mer idag precis som jag försöker göra varje dag och det tar han på ett bra sätt. Lite galopp också vilket är OK ävenom det finns mycket mer att önska av det. Dessutom försökte jag att inte smacka så mycket idag, bara när han var påväg att sakta av. Jag klarade av det ganska bra om jag får säga det själv.. 

Väl inne i stallet så hade vi en mysstund, han fick stå lös, jag provade att stretcha frambenen vilket gick bra och vi kramades lite. När jag gick in i sadelkammaren smet han inte iväg utan stod vid dörren och väntade, han hade nog gärna hängt med in... Sedan blev det hagen och jag for hem till läxorna!