Jag är jättetrött, kanske har det blivit lite för mycket hästgrubbel och pluggande för mig på sistone. Att jobba hårt är nog inga problem men att ständigt oroa sig och aldrig återhämta sig är nog värre. Jag måste skärpa mig och ta hand om min hjärna lite bättre tror jag.

Crusse fick samma duvning idag som igår. Han blev på gränsen till tiggig så jag får hushålla lite med godiset tror jag. Han har i alla fall lärt sig att man står blick stilla när matte klänger, annars får man göra om.

Uppe i tältet var han lite spänd i början då det blåste och slog lite grann. Det lade sig dock och idag kunde jag lägga full tyngd i stigbygeln och hänga utan pallstöd - Crusse stod som en stenstod. Jag lade även upp benet i sadeln och drog det längs rumpan och i ljumsken. Det enda han inte uppskattade var när jag petade in tån bakom armbågen (med vilje), det är ju sådant som händer när man sitter upp så lika bra att utsätta honom för det. Där blev det en liten låsning men jag lade min hand där och visade att han inte kom undan, sedan gick det också men det måste vi träna massor på!

Jag var jättenära att sitta upp idag eftersom jag hade hjälmen på...men det får vänta lite, Crusse skall vara ännu mer utråkad innan vi gör det och dessutom skall jag inte vara ensam.

Efter jobbet lekte vi lite med dirigeringar och annat pyssel, jag har den härligaste hästen när det gäller kommunikationsbiten i alla fall. Lätt att känna sig älskad med en sådan häst, det vore väl själva satan om vi inte skulle klara av ridningen också.