Att ett par spelande öron skall ha så stor betydelse...

Annika och jag tog ett ridpass efter att kurserna var slut, Emil gick med Rippe under tiden (och blev biten  )

Crusse var lite på gång redan i gången innan ridning, jag har börjat skönja en liiiiten förändring i hans attityd, eller rättare sagt det börjar infinna sig en attityd. Det är på gott och ont men mest gott tror och hoppas jag.

Annika satt upp direkt och han fick gå ut på linan på en gång, pigg och med hyggligt driv i steget. Skritten är INTE han starkaste gångart och det är lätt att den blir både kort och lat, idag var den kort men med egen energi. När vi bad om trav så blev Crusse jättepigg och bakbenen var sååå fina och aktiva. Det var på gränsen till överilat från början men vi lät honom få röra sig fritt med vetskapen om att soppan snart skulle ta slut...Det var bara för Annika att hänga med Crusse som för första gången travade helt själv framåt med spelande öron, mjuka ögon och ett helt nytt självförtroende.

Det är svårt att beskriva men tidigare har han haft öronen lätt bakåt mot den ovälkomna tyngden på ryggen eller spetsade mot något farligt runtomkring. Idag var de aktiva och intresserade av både mig, Annika och omgivningen, ett stort steg i mina ögon.

I höger varv var det lite sämre energi men han tog sig runt för egen maskin utan att fråga om han fick stanna hela tiden, dessutom var det mycket störningar runtomkring som han tog hyfsat. Vi avslutade sedan med en lite småmatt Crusse, lite tagen av dagens cobbiga travpass...

Många pussar och kramar innan han fick gå och äta kvällsmat, stolt över oss alla som lagt ned så mycket tid på Crusse för att han skall bli en funktionell ridhäst.

Ingen nämnd ingen glömd men ni vet vilka ní är!!