Ett pass i ridhuset igen, nyharvat och mjukt underlag.

Det känns som att Campari börjar förstå vad jag vill men han är snabb med att försöka smita undan, men det gör inget för jag har större hjärna än vad han har.

Eftersom han är lite av en latmask så måste jag vara påpasslig men det gäller att inte gå miste om avspänningen vilket är det viktigaste just nu. Jag tycker att han börjar mjukna lite mer och i höger varv känns det OK att fortsätta framåt medan det är lite jobb kvar i vänster, precis som väntat.

Eftersom jag VÄGRAR att ge honom stöd på yttertygeln där så tar det längre tid att få sug i innerhanden, bogarna får stöd av min överskänkel. Dock har jag blivit tvungen att räta ut honom aningens eftersom han ibland blir överdrivet förböjd.

Jag skulle tro att det ser lite knepigt ut när jag rider just nu, att jag inte riktigt vet vad jag gör. Men jag har en plan och jag kommer att sätta ihop alla delarna (som jag brutit isär) till slut men det kommer nog att ta lite tid, tills dess kommer det se lite tokigt ut när jag rider. Det viktiga är ändå att Campari använder sin kropp på ett bra sätt och att jag är nöjd med min ridning.