Just nu känns det inte direkt uppåt men det vänder, antar jag.

Jobbar helgen igen, efter det ridning och kvällsstall, 12 timmar senare är jag hemma och undrar om livet skall vara så här tills jag dör. Antar det också...

När det är så här är det svårt att prestera något på hästryggen, så också idag. Dåligt tålamod, ingen inspiration och håller inte på reglena som jag själv satt upp. Ingen skugga skall falla över Campari även om han kanske inte heller var den mest ambitiösa individen just idag. Hög nacke, stark i munnen och bogar som var "all over the place", inte orkade jag göra något åt det heller.

Uppnådde i alla fall någon form av resultat och avslutade då, han kändes i alla fall fräsch och stark (peppar, peppar..)

Jag skulle verkligen behöva ge mig uti skogen med honom men i princip varenda stig har regnat sönder, jag kommer inte att sakna den här jävla skogen i alla fall!

Imorgon tänkte jag prova att tömköra en sväng i skogen i alla fall, förhoppningsvis tar vi oss fram..