Idag har det åskat så in i bomben, flera timma omkring lunch small och blixtrade det så att man nästan blev skraj. Det enda jag kunde tänka på var hästarna men de är ju en mil härifrån så kanske hade de det lite lugnare.

Alltid när det är sådant här väder tänker jag på lilla Tulle, en ridskoleponny från Härnösand, som under en åsknatt ramlade ned i ett dike. Hela det efterföljande dygnet kämpade vi för att rädda livet på henne tills hon dog mitt framför våra ögon, nedkyld och antagligen skadad invärtes. Givetvis kollades hon av veterinär men de gjorde inte så mycket mer än att ge henne dropp och råda oss att avvakta.

Usch och fy, men återigen...hoppet är det sista som överger oss, vi alla tyckte nog att vi såg små tecken på förbättring... 

Ute hos Campari var det väldigt regnigt men förvånande lugnt i hagarna, de verkade varken vara kalla eller rädda. Jag tog ändå in min genomsura springare som fick tillbringa resten av dagen i sin utebox, såg ingen anledning till att han kulle stå där och till slut bli kall och arg.

Imorgon är det jobb, ridning och kvällsstall på schemat igen, känns om en rutin dessa dagar.