Ett litet dressyrpass i tältet tillsammans med några andra ekipage som skydde ösregnet, det smattrade fint på tältduken.

Campari och jag börjar lära oss varandra så smått och jag börjar utveckla en plan som jag kan följa när jag rider. Som jag märkt tidigare så verkar tömkörningen göra gott för ridningen dagen efter, sedan är det ju lite svårt att rida som man tömkör.

I alla fall så tycker jag att formen börjar bli bättre och idag var han periodvis stadig på slutet. Vi har det lite tufft i vänster varv särskilt i början av passet, han stramar gärna upp sig och vill inte ta innertygeln. Jag har gärna mina hästar på yttertygeln men inte på bekostnad av total brist på innerstöd, Campari förstår vad jag vill men än fungerar det inte fullt ut. Jobbade många övergångar, lite bakdelsvändningar och efter hand kundejag kräva lite mer bakbensengagemang så att han lättade i handen. På slutet var jag riktigt nöjd några steg här och där, Campari kändes ganska förnöjd och respekterade både min hand och skänkel. Galoppen är dock inte riktigt som jag skulle önska, tjofaderittan vad det går om jag inte aktiverar honom hela tiden. Fast det gör inget för jag vet mycket väl vad båda jag och han kan så det är bara att jobba vidare, tills vidare jobbar han i alla fall fint på tömmen.