Idag när jag klev upp kändes allt så himla hopplöst, dessutom hade jag sovit urdåligt trots att jag var så otroligt trött. När jag kom på jobbet var jag så trött på allt att jag fick gråta en skvätt innan jag gick ned, kul att grina andra dagen på jobbet...Men jag fick tvinga mig att fokusera och det gick ändå ganska bra till slut.

På lunchen åkte jag och Anki ut och rastade Bästa samtidigt som jag tittade till Campari, han så lite bättre ut idag och kom självmant fram och hälsade. När jag kom ut efter jobbet så fick han komma in och bli pysslad med, jag såg skillnad på hur han belastade och rörde sig, hoven var också svalare nu. Efter att ha lagt om fossingen igen och förstärkt med silvertejp så tänkte jag att han skulle få komma utanför dörren för första gången på tre dagar. Campari tyckte att det var en väldigt bra idé och stapplade ut genom dörren med spetsade öron. Han fick beta lite grann på ett ställe men eftersom marken var så ojämn där så tänkte jag flytta honom lite, vips så gick har riktigt bra. När han fick syn på nästa gräsplätt så slet han bara med mig och travade med några långa kliv till det gröna, jag hade inte en chans! Han verkade njuta väldigt i alla fall och jag tyckte att han tog sig fram riktigt bra trots allt.

Efter en kvart fick han snällt gå in och äta torkat gräs istället, det gick bra det också. Nu får vi se hur det verkar imorgon...hoppas, hoppas att det fortsätter åt rätt håll. Campari är i alla fall fortfarande en ängel att pyssla om även om han tycker att jag är något tröttsam...Boxvilan fortsätter dock!