Åkte ut på lunchen och kollade Campari, han verkade lite mindre halt och gladare. Själv hann jag knappt äta min lunchpaj men det spelade inte någon roll eftersom min aptit för närvarande är lika med noll. Efter jobbet åkte jag ut igen och då var han sämre än någonsin...jag fattar inte mycket men jag ringde ändå hovis och rapporterade, han tyckte att vi avvaktar lite till och lägger ett nytt våtvärmande.

Jag känner mig alldeles förintad av oro men Campari verkar må bättre rent mentalt, han kändes ganska som vanligt och ville helst ha godis och kel. Han är en sådan otrolig änglahäst att fixa med, dessutom står han som ett ljus i boxen hela dagen och han har baske mig alltid öronen framåt! Skulle det bara något allvarligt så känns det ändå som att det skulle kunna vara rimligt att vila honom ett längre tag, han är värd sin vikt i guld.

Nu skall jag gråta lite mer, äta något, försöka plugga och sedan förbereda mig på morgondagens jobb. Jag kommer att jobba lite mer än förväntat nu vilket är jättebra ekonomiskt men jag känner absolut ingen glädje för närvarande, som tur är jobbar ju Anki på samma ställe vilket är en otrolig lättnad. Hon är en klippa just nu!!!