Jag har ofta sett att fälttävlanshästar har sina sadlar ganska långt bak. Kanske beroende på deras fullblodsinslag, att det skall påverka sadelläget rent anatomiskt alltså. Dessutom rör de sig ju på ett sätt så att allt borde glida bakåt. Campari är ju en gammal fälttävlanskämpe så kanske är det därför jag inte får hoppsadlarna att funka på honom. Jag lägger dem på plats och sedan placerar hans kropp om dem så att de ligger där han tycket verkar bra...dvs längre bak än vad jag hade tänkt...Idag provade jag min sadel som vid första åsynen såg lite trång ut, den låg ändå hyggligt innan jag satt upp men då flexade den ordentligt och efter ett tag gled den till sitt favoritläge, liksom bakom bobladsspetsen...dessutom låg den ganska nära manken.

Kontentan av detta är ändå att jag tills vidare behåller min sadel och använder den till husbehov, pallrar jag upp den lite så funkar den till att rida ut och småskutta med. Skall jag jobba bommar lite allvarligare kan jag ju lika gärna använda dressyrsadeln som ligger, och SKALL ligga, bakom bogbladen.

Ridningen idag blev mer fokuserad sadelläget än på hästen så disciplinen blev därefter...Campari var i alla fall väldigt pigg och kändes fräsch och fin i kroppen. Dock hade han en mardrömsmorgon naken i ösregnet men jag åkte ut vi tiotiden och lade täcke på en frusen kille. Alltid svår balansgång när man inte riktigt vet hur vädret skall bli men han är en häst och han överlever lite kyligt regn intalar jag mig. För övrigt såg ganaschen lite bättre ut idag så jag hoppas att den är på väg åt rätt håll.