Idag hade Campari fått komma in lite tidigare då hans matte glömt att täcka honom trots att det var stora regnmoln på väderkartan. Väldigt kallt och blött var det men personalen hade varit snälla att lägga på varmt täcke och ge honom middagsmat inne.

Själv var jag upptagen med att döma diverse duktiga och modiga ridskoleekipage med Lotta som trogen skrivare. Svårt men jag tror att vi fick ungefär det resultat vi tänkt oss. I en kort paus mellan grupperna fick Campari komma upp  tältet för att visa upp sig lite. Han var pigg, rörlig och jättefin, man kan säga att jag är 95% nöjd just nu så det är en liten skvätt kvar. Samtidigt vet jag inte om det fanns där innan men jag tror inte det...Nu hoppas vi att de sista fem procenten rättar till sig också så att jag kan bli nöjd. Remarkabelt vad mjuk och fin han är trots nästan 14 dagars vila...och snäll, man kan inte annat är glädjas över honom.

Hur jag går vidare nu vet jag inte riktigt, först skall jag äta lite ostbögar...förlåt, ostbågar.