Idag hade Campari fått komma in lite tidigare då hans matte glömt att täcka honom trots att det var stora regnmoln på väderkartan. Väldigt kallt och blött var det men personalen hade varit snälla att lägga på varmt täcke och ge honom middagsmat inne.

Själv var jag upptagen med att döma diverse duktiga och modiga ridskoleekipage med Lotta som trogen skrivare. Svårt men jag tror att vi fick ungefär det resultat vi tänkt oss. I en kort paus mellan grupperna fick Campari komma upp  tältet för att visa upp sig lite. Han var pigg, rörlig och jättefin, man kan säga att jag är 95% nöjd just nu så det är en liten skvätt kvar. Samtidigt vet jag inte om det fanns där innan men jag tror inte det...Nu hoppas vi att de sista fem procenten rättar till sig också så att jag kan bli nöjd. Remarkabelt vad mjuk och fin han är trots nästan 14 dagars vila...och snäll, man kan inte annat är glädjas över honom.

Hur jag går vidare nu vet jag inte riktigt, först skall jag äta lite ostbögar...förlåt, ostbågar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Egentligen förvånas jag inte, kan inte titta men kan samtidigt inte låta bli. Medvetandegöra vansinnet utan att egentligen kunna göra något åt det. Vägra resa till det förlovade landet? Skippa McDonalds, Wrangler och Coca Cola? Eller bara fundera öve...

Det finns ett stort land i väst som svänger sig med stora ord om det mesta. Hur grymheten sprider sig över världen, andra länders moraliska förfall. Som vanligt är det alltid bäst att sopa rent framför sin egen dörr...eftersom man inte ens kan visa r...

Ja, jag kan ju knappast anklaga någon för att inte kommentera i den här bloggen. Finns inte så mycket att kommentera och jag känner inte riktigt att jag fullgör min plikt som bloggare..Så kan det vara. Jag har i alla fall fortsatt så sakteliga med Ca...

Jag får väl ta ett beslut angående det om ett tag...den lever ungefär som jag..lite då och då. Campari är ju egentligen huvudpersonen men han varken hinns eller orkas med som han borde. Det är svårt att sätta igång en fånghäst...särskilt som det n...

Under mina dryga 20 år som hästägare har jag haft väldigt få hovslagare och jag har haft tur med dem också skulle jag vilja säga...å andra sidan har jag aldrig varit rädd för att betala för jobbet heller. Här nere är det inte så himla mycket som k...