Ganska trött är jag på idiotiska människor.

Med det menar jag inte de klassiska idioterna man läser om i tidningen, som gör hemska saker som man ojar sig över. Pedofili, vanskötsel av djur och andra hemskheter är ju väldigt politiskt korrekt att äcklas av - inget konstigt med det. Själv äcklas jag än mer av alla runt omkring mig som uppför sig idiotiskt, dem kommer man inte undan hur man än bär sig åt.

Min stora förbannelse här i livet är att jag har så oändligt svårt att tala om för de här människorna hur idiotiska jag tycker att de är, konflikträdd som jag är. "Tänk om jag uppfattas otrevlig och ouppfostrad"...av en idiot. Ja, det vore ju hemskt!

Jag tänker inte ens avge ett löfte om att jag skall börja säga ifrån för det skulle bara vara en stor lögn, jag kommer att fortsätta tiga väluppfostrad som jag är.

Det jag däremot tänker göra är att börja ventilera, en klassisk envägsventilering...bara till för mig. Den här bloggen skall sluta vara politiskt korrekt, från och med nu så skall skiten ut. Kan jag inte säga det så kan jag i alla fall skiva det, konflikträdd eller inte.

Till att börja med kan jag meddela att de flesta av er nog knappt vet någonting om mig...om just mig. Ni vet nog mest bara det som syns utåt och det är inte riktigt sanningen om jag skall vara ärlig.

Dramatiskt kan det låta och det kanske det är, fast ganska vanligt skulle jag tro..vem fan är sig själv i alla vardagliga situationer. 

Och nej, jag är inte perfekt själv, långt ifrån....men det är jag övertygad om att andra ventilerar på andra sätt som jag inte tar del av. 

Ännu en sak ni inte har en aning om, jag funderar VARJE dag på varför jag inte är en bättre människa, tyvärr har jag inte bruksanvisningen för det än och jag tror faktiskt inte att jag kommer att hitta den heller. Kanske kan ni icke konflikträdda människor tala om för mig hur jag skall göra, för ni har säkert talat om för någon annan hur jag borde vara..eller? 

Idag skrittjobbade jag Campari i tältet. Han var precis hur snäll som helst trots att han stått i princip två veckor. Lite tittig och lite trutig men ingen direkt stelhet tycker jag ändå. Travade ett par småsnuttar och jag tyckte att han kändes OK och det var ju skönt. Benet är nästan som vanligt, lite varmt då och då liksom hoven, bara att acceptera ett tag till antar jag. Sträcksenan på andra benet är fortfarande knepig men han reagerar inte ett dugg över den så förhoppingsvis är det ingen fara, ett öga håller jag ändå på den.

Just det, Camparis svullna lymfknuta har ju krympt i samma takt som hans hälta har minskat. Man kan ju fundera på om den hade något med hans hovproblem att göra, lite knepigt i så fall men det är ju knappast ovanligt med mina hästar...