Jag kände mig ganska laddad inför ett dressyrpass idag när jag åkte till stallet, Campari kändes ju fin igår trots att vi inte gjorde så värst mycket så jag hade bra vibbar. Redan i hagen såg jag att han inte såg speciellt nöjd ut men det var lerigt och regnigt så det kanske inte var så konstigt. Så fort jag ledde ut honom ur hagen såg jag dock varför han såg så extra miserabel ut, halt i skritt på höger fram....Skrev inte jag något om att jag i alla fall inte hade en halt häst?? Nu har jag det i alla fall!

Duschade av skånkarna för att se om jag kunde se något och han var både tjock och varm i det halta benet. Först misstänkte jag en vrickning eller senskada men han reagerade inte speciellt för tryck över senpaketet så det borde det inte vara. Hoven var varm och fler saker indikerade att det kunde vara en hovböld så jag plockade fram visitertången och visst visade han obehag. Han reagerade lite på den andra hoven också och han har ju lite ömma sulor så det är ju inte så konstigt. Han har ju haft det lite jobbigt när det har varit stenigt och leran har inte gjort sulorna hårdare, dessutom tränger det ju upp skit i alla små glipor och hål. Jag ringde i alla fall hovis som tyckte att vi skulle avvakta till imorgon så då gör vi det, har jag en riktig jävla tur så är det "bara" en hovböld...

Campari var riktigt grinig och det märktes att det gjorde ont, han var till och med lite smådarrig för att han spände sig så. Samtidigt så hummade han åt mig oavbrutet, morötter var tydligen den medicin han hade tänkt sig. Jag pysslade om honom, lade på ett varmt täcke och lindade benen, imorgon får han stå inne på box tills vi rett ut vad det här är för något. Förhoppningsvis tycker att han att det är OK i alla fall, jag bad personalen ta in honom så att han slapp vara ensam ute i uteboxarna.

Nu håller vi tummarna för att det här inte är något allvarligt!! Känns som att man som häst knappast vill vara i min ägo just nu...trots att man har de hästa intentioner...