Kom iväg till paddocken lite sent då stallkaninen Peter valt att försvinna under sin frihet i stallet. Han var som bortblåst men som vanligt skall man alltid söka på de ställen som faller under " där kan han ABSOLUT inte vara"-kategorin. Inklämd mellan väggen och en meterhög plywoodskiva BAKOM halmbalarna satt den gode Peter utan att kunna komma ut. När vi trasslade bort allting tog han två skutt rakt upp i famnen på mig och sedan var dramat över, en väldigt söt kanin är han.

Väl uppe i paddocken skrittade och travade vi som värmning, jag kände direkt att han inte hade något framåt-nedåtläge idag. Jag försökte koncentrera mig på att få igång bakbenen, bestämma vägen och få upp reaktionerna. Det sistnämnda var det inga problem med för idag var han både framåt och lite spänd, vilket tyvärr leder till att han bli trutig och hög i nacken. Jag försöker koncentrera mig på bakbenen men får till slut nog, det är nog så att jag inte kan rida honom som en unghäst jämt med mjuka, uppfångande händer. Han tenderar till att utnyttja det och fladdra omkring med stödet "all over the place". Det viktiga med tillrättavisningen i munnen är att inte slita till i affekt och frustration utan bara säga till att det inte är OK att fara runt som en struts. Det man märker är att han i regel tar det korrigerande tygeltaget på ett bra sätt och ger mig lite mer makt över situationen. Nu leder ju inte detta till att han automatiskt jobbar bättre med bakbenen men vi hamnar i ett bättre läge och i och med att skallen sänks slappnar han också av bättre. Jobbade lite i galopp också där jag verkligen får kämpa med att flytta honom sidvärts på volten. Det är tydligt jobbigt och han ger sig iväl lite i protest, allt är enklare än att träda över med inner bak även hopp och studs.

Känns ändå som att jag är på rätt väg och han var fin att lägga ned efter passet, rytmisk och fräsch för dagen. Nu skall vi bara nå fram till att han känns på det viset i början av passet så att vi kan börja krumelura tids nog...(jag gjorde tre byten i vart fjärde häromdagen...med skallen i värdet och rumpan åt alla håll...vad gör man inte för att hålla drömmar levande?)

Ibland har man bara sådana där pestiga dagar som liksom suger från början till slut, idag var en sådan. Det är inte så mycket att tillägga faktiskt. Campari stod idag mycket på grund av ovanstående men i morgon är det nya tag, man har rätt att dippa någon gång ibland.

Just det, all kärlek till Nässland från oss på Krumeluren!

Igår tog Malou hand om Campari så jag var hemma hästledig. Det är både skönt och lite tomt men bra träning för mig som är ett svårartat kontrollfreak, han klarar sig bara fint utan mig och allt ser precis ut som vanligt dagen efter.

Innan jag kunde åka ut idag så var jag tvungen att närvara på skolan hela dagen, för närvara är precis vad jag gör och inte mer. Vi har mest lärarlösa "lektioner", får fullständigt meningslösa uppgifter som mest känns som någon form av arbetsterapi. Jag märker att lärarna börjar lessna på oss som inte riktigt vill underkasta oss detta men vad skall man göra när det pyser över.

Idag hade vi "eget arbete", dvs lärarlöst, mellan 08.15 och 14.00, vi fick inte lämna byggnaden och vi hade återsamling 14.00 för då skulle vi få en uppgift. Jag spenderade tiden tillsammans med min laptop och mina lurar, djupt försjunken musik och filmer som betyder något. Som tur är har jag några olyckssystrar och en olycksbror som jag knappast skulle klara mig utan...då skulle jag nog bli knasig. Trots att vi börjar uppföra oss som minirebeller så lyder vi så gott vi kan,ingen vill ju bli utan ersättning eller göra någon besviken.

Sagt och gjort, vi satt kvar och väntade på att klockan skulle slå två och vi skulle få vår uppgift. drygt en kvart försent kommer en kvinna in och slänger åt oss varsitt korsord(?) som vi skall lösa och lämna in innan vi får avlägsna oss. Jag hinner skriva ett ord innan jag inser att korsordet är gjort av vår totalt dyslektiska extralärare...inget stämmer, orden är felstavade (eller heter det konkurens), orden ligger fel, korsordet är i princip olösbart vilket vi nämner...Då får vi oss en avhyvling "lös problemet" hojtar hon, varvid jag hoppfullt frågar om det är meningen att det skall vara fel för att vi skall "träna"...Nej, fräser hon och tillägger att "så här är det i verligheten, allt är inte rätt jämt"och "det är inte så lätt att skriva rätt"...Jag tror knappt mina öron men försöker svärandes lösa korsordet. Vi börjar skriva av varandra och tills slut blir alla klara efter att ha modifierat krysset så att det i alla fall stämde någorlunda, under tiden talar läraren högtidligt om att "detta är bara att göra, det tillhör utbildningen"...och hon fattar nog inte att vi alla redan insett att detta kryss ÄR utbildningen, det blir inte bättre än så här, detta är kvalitetssäkringen vi alla frågar efter...Slut om det, det går ändå inte att återge "Gökboet-stämningen" i klassen idag...

Ute hos Campari var allt som vanligt, lite mindre lera idag vilket var skönt. Gjorde i ordning, skrittade ut en sväng och gick till paddocken. Skrittade och joggade igång, trög i reaktionerna men tuggade på bra. Bestämde mig för att faktiskt skola oss båda lite idag, kräva lite och inte bara åka omkring. Började på åttvolt med sidvärts i varvbytena, många övergångar skritt-trav på rakt spår med fokus på reaktion och rakriktning. Lite galopp där jag försökte hitta rytm och ett bra tempo, inte alltid låta Campari välja vad som passar. Lade in lite skrittpauser men försökte hela tiden bestämma vart och i vilket tempo vi skulle förflytta oss. Jag tyckte att det gav lite resultat och när jag avslutade kunde jag lägga ned honom under lättriding på ett bra sätt. Ganska rytmisk och med kontroll på yttersidan, duktig kille!

Skorna sitter på än så länge...men jag törs inte säga mer än så, spåren i hagen berättar att det är en hel del bus i hagen...

Tack och lov satt fyra skor kvar på Campari idag när jag kom ut, dessutom börjar hagen torka upp. Klädde på honom efter att ha piggborstat mig vansinnig, skönt för Campari att vara naken men inte så himla kul för mig...Red upp till paddocken efter att ha skrittat fram en sväng. Jobbade främst med skänkelvikningar och öppnor i skritt, försöker få stöd på högertygeln och en ärlig ställning/böjning. Tyvärr har ridningen blivit så upphackad sista halvåret så det känns nästan som att börja om på nytt efter varje ofrivillig vila. Han blir sned, stel och kantig vilket inte alls känns bra men jag vet samtidigt att det bara är att jobba på, att ha en plan.

Han fick jogga på lång tygel för att hitta sina nya fötter och hosta ur sig lite, även luftrören mår kasst av att vila. Galopperade kravlöst en sväng och avslutade med att fatta trav ur öppna vilket hjälper mig att hitta yttersidan. Ganska nöjd även om han var väldigt ogymnastiserad och kändes lite tassig, fötterna var dock inte varma.

Ringde Strömsholm på morgonen och fick kanonhjälp...14,15 stod hovslagare Jamie på stallplan redo att sko Campari. Han tyckte kanske att jag var väl ommig och kringmig men jag vill att det skall funka nu. Diagnosen blev...att han har kassa hovar och att det inte är lätt att få dojjorna att sitta på med dessa väggar. Han trixade på och skodde med helt nedfasat utlägg så nu borde Campari kunna behålla skorna på. Observerade inget obehag utan han stod lugnt och fint hela tiden även om han nog är lite småtung att sko. Jag släppte ut honom efter skoningen och åkte sedan hem så jag vet inte om han hade någon värme vid intag, vi får se imorgon.

Nu hoppas jag att vi får rida lite...eller är det för mycket begärt?

Vårväder så det stod härliga till. Ut med Emma och Boris på långpromenad för att visa alla omkringliggande ghettoområden, hem och äta lunch till skidskytte, Emma och Boris förberedde hemfärd till Gävle, jag vinkade av dem och åkte ut till barfotabarnet. Han stod i hagen och var så lortig att jag snabbt fick besluta att jag INTE orkade rengöra honom PLUS pyssla med foten och såret. Jag valde det senare så just nu nannar det en jäkligt lortig grabb i Dingtuna. Foten var OK, jag bytte silvertejp och rengjorde allt, han var inte speciellt ömfotad vilket känns bra. Imorgon får jag ringa hovslagarna på Strömsholm och försöka locka ut någon till världens snällaste häst med världens kexigaste hovar...hur blev det egentligen såhär? Ingen idé att grubbla, lös problemet istället!

Spenderade dagen tillsammans med Emma och sedan åkte jag ut till stallet. Kollade foten men lät silvertejpen sitta kvar då den inte var utnött är, kanske min valhänta raspning igår gjorde lite resultat. Campari var väldigt obekymrad av att vara utan sko men så har han en fullständigt ljuvlig hage som inte har en sten i sikte, kanonskönt. Spolade av resten av benen och nattade honom. Hem och äta fajitas och rödvinsspritzers, gott!

Dagens glädjeämne var att jag idag blev erbjuden jobb på Strömsholm. Jag kommer att jobba i receptionen på smådjursdelen över sommaren, förhoppningsvis kan jag övertyga dem om att jag är oumbärlig även i framtiden...Jag kommer att börja en bit in i april och tills dess måste jag gå kvar på...Lernia.

Väl ute på stallet slutade liksom min tur. Jag gjorde iording Campari för tömkörning i paddocken som blivit underbart mjuk, på väg ut säger Malou "har han inte tappat en baksko?" Och det hade han såklart, jag hade bara inte sett det eftersom han var så lerig och jag aldrig spolar av honom innan aktiviteten utan efter. Ja, ja tänkte jag, det är ingen katastrof eftersom han inte har så dåliga och ömma bakfötter som framfötter...även om det givetvis blir en extra utfgift så kan jag ändå avvakta lite. Väl uppe i paddocken var Campari laddad och okoncentrerad och glodde in i skogen efter älgar, många tvärnitar med efterföljande explosioner blev det men han verkade inte alltför besvärad av sin tappade sko i alla fall. Jag tyckte att han var lite tassig i höger varv men tyckte ändå inte att det var alltför signifikant. Vi avslutade efter ett mindre gräl om huruvida det var OK att springa över mig när blåsten tog tag i träden utanför paddocken...När vi kom ut på asfalten förstod jag vad tassigheten berodde på...höger framsko var lika bortblåst som mitt tidigare goda humör. Väl hemma kunde jag se att det inte såg så vackert ut och jag undrar verkligen vart sömmen skall fästas nu...Spolade rent, torkade och silvertejpade innan jag trött och less åkte hemåt väl medveten om att jag inte har nog med pengar för att sko om honom...Å andra sidan kan han inte gå barfota och han kan absolut inte jobba barfota, något han måste för att inte förvärra sina fettdepåer. Fy fan!

Senare på kvällen kom Emma och Boris på besök för att stanna över helgen och det var trevligt i alla fall!