Jahapp, dags för snö då...all motivation tappad och jätteless på skolan som tyvärr inte ger mig mycket. Har full förståelse för att en del tycker att det är matnyttig info men jag kan inte hur mycket jag än anstränger mig.

Ute på stallet skulle Malou rasta Lena på ridbanan så jag skrittade Campari under tiden, lite avslagen idag precis som matte. Skon sitter än så länge men jag hyser inget större hopp inför framtiden, jag behöver bara titta på hoven så kexar den sönder...Vad är det för fel?? Förhoppningsvis kommer det nya hornet vara av bättre kvalitet nu när han får tillskott av både protein och biotin mm.

Imorgon kommer Emma och Boris på besök och det skall bli trevligt. Nu skall jag laga pyttipanna, får se om jag blir klar innan midnatt...

Tre veckor sedan skoning och nu ryker sömmen...jag blir så himla trött! Campari har ju minst sagt levt rövare de senaste dagarna och nu har det bjudit rutten frukt...Även idag kom han i full fart mot grinden med tillhörande tvärnit, inte konstigt att hans kassa fötter faller sönder och samman. Jag gjorde någon slags habrovink med sömmen så att den höll fast några millimeter horn i alla fall, den kommer dock garanterat att ryka snart. Hans innerväggar blir bara trasigare och tillväxten är noll, vad gör man? Dessutom skulle jag knappast tro att Stax kommer ut och slår på tappsko...och att ta ut en annan hovis kommer att kosta skjortan. Antingen avvakta och invänta katastrofen eller lägga ut en halv förmögenhet...Fy fan.

Jag och Malou kom i alla fall ut på en tur tillsammans med hyggligt laddade hästar, det var iskallt och blåste rejält vilket ökade på spänningen. För att toppa ännu mer så tvärnitade Campari mitt på vägen och se där kom två älgar och korsade densamma ungefär 20 meter från oss. Campari blev så till sig att han nästan hängde med dem in i skogen på andra sidan. Vi överlevde turen i alla fall och sedan blev det de vanliga göromålen, Camparis sår hade knappt vätskat något alls inatt...hoppas, hoppas.

Nu hoppas jag att skon sitter i allafall ett par veckor till, som det är nu så glappar den inte men det är bara en tidsfråga antar jag.

När jag skulle ta in idag så var flocken orolig igen...men det var bara en häst som levde loppan och det var min såklart. Han har börjat springa "så fort ha kan" och han är klart road av det.Tyvärr är det lite knaggligt och hans slidestops är väl inte så korrekta men han har verkligen levt upp senaste veckan, kanske vårkänslor...? Av helt andra anledningar blev det vila idag, jag var utmattad efter ytterligare en intervju på Strömsholm. Idag var det receptionistjobb över sommaren som stod på schemat...så nu hoppas jag att jag är aktuell för något av jobben...vilket som funkar för mig! Det positiva är att de gärna vill anställa människor med några år på nacken, det värmer en blivande 40-årings hjärta.

I morgon är det rekryteringsmässa...fullständigt meningslöst...trängsel, köer, svettiga handslag och gratisgodis...bläk! Sedan hoppas jag att jag och Malou tar en tur tillsammans nu när Lena börjat komma igång igen, håller tummen bara att Campari inte förtagit sig i flockledar-/utkiksrollen. 

Alla hästarna på Stall Humblegården går i hagar jäms med varandra så på det viset påverkas de mycket av vad grannen pysslar med. Idag var det High Chaparall redan när jag kikade ut under mockningen, det var helt klart något som speedade upp stämningen i hagen. När jag kom ut och ropade på Campari så kom alla fem hästarna rusande med svansarna i vädret, full fart med tvärnit vid grinden. Jag gick in i hagen och då drog de igen...stannade en bit in i hagen...glodde upp mot skogen och snorkade...kom tillbaka i halvt sken...tvärnit...snorkade...sedan drog Campari två repor till själv...tvärnitade och snorkade. Själv stod jag mest och glodde medan de rusade över allt fryst knaggel som det blivit i hagen. Jag fick slutligen tag på Campari som högst motvilligt följde med in, fick på sig boots och träns för att ta en promenad. Det blev en rask tur på 40 minuter med en häst som bara ville hem och försvara sina tjejer mot monstren i skogen, det steppades och skreks medan matte blev less. På hemvägen gick han så fort att jag gick bakom med grimskaftet över hans rygg, själv fick jag slita med mina två ben mot hans fyra.

Väl hemma var han liiite lugnare, benen såg OK ut och han verkade inte ha tagit skada av skenturerna. Egentligen är det bra att han rör på sig men idag var det lite väl okontrollerat, jag vill gärna att skorna skall sitta på ett tag till också.

Såret är mot förmodan lite bättre, det vätskar mindre men jag fortsätter spola hela veckan till Camparis förtret...

Igår...promenad till Lospånga By i strålande solsken tillsammans med Lena och Malou.

Idag...totalt tappad sug och ingenting gjort i kylan som återkommit. Stenhårt och halt...fy fasen, borstade bort gårdagens lera och spolade såret. Nu får det bli sysslor resten av veckan för hästen måste gå!

Enkelt att skriva idag, enkel ridning stod på schemat.

Upp i paddocken, skritta fram, jogga igång på stora spår, lägg in lite galoppjobb med framåtläge, jogga lite, skritta av, godis, gå hem. Pigg och sprättig häst som gjorde stor affär av vårvindarna men jag tycker ändå att han skärpte till sig. Kändes OK men jag kom inte till så mycket ridning, idag var ju kondisen på schemat. Ganska skönt att inte koncentrera sig på formen, den kommer ändå efterhand när han hamnar på plats.

Imorgon blir det en rejäl promenad, vi kör lite varannan dag just nu för att undvika vila.

Just det, fick svar på sårets bakterieprov. Han har en liten blandning av olika baktisar som dock är känsliga för de flesta antibiotika så nu skall jag spola noggrannt en vecka och blir det inte bättre av det så sätter vi in något.

Idag provade vi med att knalla upp till paddocken igen, strålande kvällsol och plus tio grader värmde. Campari var väldigt på tårna och noterade varenda rörelse i vinden inklusive sådant som nog inte fanns. Helt plötsligt fanns gnistan i ögonen igen och glansen i pälsen, inte vet jag om det är inbillning eller om något har förändrats. Uppe i paddocken hade han en publik på tre hästar i hagen som tydligen triggade Campari ordentligt. Han levde rövare som aldrig förr med luftsprång, flaxande framben och tvärnitar. Lite småskraj blir man ju men underlaget var fint och han är ganska säker på vart han har sig själv. Det gick inte att lösgaloppera honom alls utan han fick bralla av sig och sedan gick vi över lägdorna hemåt, lika laddad häst som hade det lite jobbigt att skärpa sig. Har ändå börjat med lite ledövningar och det får vi nog spinna vidare på tror jag. Väl hemma möttes vi av en travande fuxa som inte såg ett dugg halt ut trots sår både här och där, kanske är det en quarter man skall ha...? Fast jag är ganska nöjd för nu, bara dags att jobba honom lite mer...

Försökte mig på att ta några bilder med kameran...gick sådär..