Jag och Malou begav oss till ridhuset, trots betydligt färre minusgrader idag så blev jag ruskigt kall. Dessutom innebär ju inte "rida i ridhus" "rida i värme" här nere då ridhuset är alldeles oisolerat och svinkallt...men det är ändå ett ridhus och det är jag tacksam för.

Campari var inte lika på som han varit de senaste gångerna, kanske har han vant sig vid miljön..vad vet jag. Därför fick han trava på lite i början och han kändes väl inte sådär jättekanon, flyttade lite bakdel vilket var helt OK. Just sidvärts är något som jag verkligen måste jobba på, han är inte den smidigaste för närvarande och det känns som att jag flyr undan problemet lite. Galoppen kändes helt OK och just som jag tänkte att jag borde trimma lite så kom det in två till ekipage i ridhuset. Det är väl inte så farligt kan man tycka men hör här...en av de som skall rida är en 70-årig herre med en tunn skimmel på över 1,80...hästen är spänd som en fjäder och far hit och dit....helt plötsligt börjar de krumelura tillsammans...passage, piruetter, skolor, byten...hästen med skallen i vädret, sänkt rygg men tekniskt superlydig...herren sitter utan hjälm med spöet uppåt och ser ut som (och rider som) att han äger världen. Väldigt stimulerande för Campari som genast taggade till och förlorade fokus, tyvärr gjorde jag det också men det ordnade sig till slut.

Jag är nog lite ovan att rida med okända för närvarande och det kändes som att ridhuset inte var stort nog för oss fyra.

Jobbade i alla fall lite med galoppfattning ur bakdelsvändning, Campari fixade det jättefint men jag måste strama upp mig vilket Malou upplyste mig om. Jag sabbar hela min ridning genom detta så jag MÅSTE skärpa till mig. Campari växlade mellan att kännas riktigt fin och lite kantig passet igenom men på slutet tyckte jag ändå att det kändes som att vi tagit ett litet steg framåt. Jag måste bara sluta att vara nervös över hur han känns och hur han rör sig, det var ju knappast svårt att känna när han var halt. Det tar emot här och där, det är något vi jobbar med och alla dessa tankar förhindrar det.

Alltså måste jag träna både på sitsen och min mentala inställning, båda väldigt djupt rotade i mitt undermedvetna...

Hade planerat vila för Campari idag så jag promenerade en sväng i skogen med Malou och Lena istället. Jag är lite less på att det är så knaggligt och knöligt överallt, en decimeter snö skulle avhjälpa det men det vill sig inte. Jag är lite för rädd om Camparis leder och fötter för att kunna njuta av turer i skogen för närvarande, fångt men sant.

Bjuder ändå på en bildserie där jag och Campari attackerar ett dike med stort mod...stilpoäng 10 och jag satt kvar. Jag har en god vän i Sundsvall som heter Tina, jag vet inte om hon läser detta men hon vet PRECIS vad jag menar. Som gammal fälttävlanshäst tror jag faktiskt att Campari skäms lite över sim matte...

Mycket nyttig fotografering med Andreas vid kameran. Jag har en jättefin häst som är lite ur form, själv är jag mer än ur form och blev upplyst om det idag..Andreas var dessutom riktigt duktig idag, jag har redigerat närmare 200 hel OK bilder ikväll. Campari var en stjärna och visade varför jag köpt honom, snäll, trygg och med sin matte. Jag har all anledning att tacka för att jag har en sådan fin häst istället för att gnälla...Den som är uppmärksam kan se Camparis fettdepå som en knöl på rumpan men han skall inte misströsta...vem har inte en fettdepå...

Jag trodde inte att det fanns fina halvblod...fast nu finns det i alla fall ett...

Gjorde det bekvämt för mig och kombinerade Camparis och min motion idag. Det blev en prommis över grannens åkrar och en titt på grannen hästar. På hemvägen blev det långa benet före men annars en lugn och skön promenad, jag slås faktiskto fta över hur behaglig han är. Visst är det svårt att lära gamla hundar sitta men han har blivit mer uppmärksam på mig och vad jag vill. Han är definitivt inte ett gammalt puckat halvblod per definition, om det nu finns sådana...

Efter att jag cirkeltränat kändes det ganska skönt att slippa skumpa runt på en häst så jag tog tillfället i akt och longerade igen. Det var inte vidare roligt så jag tror inte att vi gör det igen trots att han spelade allan och hade kul. Underlaget var långt ifrån optimalt och det syntes att han blev ganska stum i steget men det hindrade honom som sagt inte. Om han skall gå på lina skall han nog vara utan inspänning alternativt med chambong för annars blir han bara kort i nacken och hackig i stödet. Att tömköra är nog ändå att föredra och då kan jag ju även få stopp på honom...

Avslutade fritt och där kunde jag påverka lite mer och hans hals längde ut. Trots allt fyllde det väl sin funktion då han fick röra på kroppen ordentligt med mig hängandes längst ut i snöret, han var förnöjsam efteråt och åt sin avrunna betfor med bra aptit. Fortfarande lite risig i magen men jag kör på med samma foderstat ett tag nu, i övrigt är han både fin i pälsen och pigg i sinnet.