Efter en ganska tung dag på jobbet så var det bara att åka ut och ta en prommis med Campari. Han är väldigt pigg och framåt nu men jag är inte riktigt nöjd med hur han skrittar, det är möjligt att jag tittar lite FÖR noga men sådan är jag. Hungrig på gräs är han i alla fall, så hungrig att jag har infört restriktioner så att han inte drar omkring med mig alltför mycket.

Efter promenaden, som gick på asfalt, tyckte jag att han var lite svampig och ljummen i sitt högra framben. Han har ju oerhört rena och fina ben så jag blir lite orolig, tankarna går och jag funderar på vad som egentligen hänt med honom. Å andra sidan så är det nog bara att vila honom tills han är helt ohalt och sedan skritta igång, frågan är bara vart man drar gränsen...När är det dags egentligen, hur länge skall han vila innan man tycker att det är nog...Jag borde ju veta det men problemet är nog att jag tyckt att det är dags länge...typ från första dagen. Nej, nu avvaktar jag ett litet tag till så att sulan får göra sitt jobb. Carin kommer och lägger på sula på den andra hoven nästa vecka och då blir han även omskodd. Efter det får jag väl utvärdera helt enkelt...

I övrigt är Campari sitt eget glada och snälla jag igen och det är verkligen jätteskönt! Han hummar när man kommer och har sina öron framåt som vanligt, omöjlig att inte älska!

Idag var det dags för hovisbesök och sulpåslagning.

Campari uppförde sig oklanderligt men det märktes att han spände sig lite när sömmen slogs in. Han har nog blivit lite rädd om sin fot plus att den nog fortfarande är lite öm, själv är jag lättad över att slippa lägga hovbandage...

Efter att ha gått med sin sula i hagen ett tag så tog jag upp honom i tältet för att kolla hur han såg ut. Han såg bättre ut än igår, en liten skugga kvar plus att han var lite stel men rörelseglädjen gick det inte att ta miste på. Han galopperade runt, runt, mig lyssnade han inte alls på förrän han blev flåsig och efter det såg han riktigt fin ut. Nu skrittar vi en vecka och sedan kollar vi igen, jag kan väl i alla fall konstatera att hans problem helt eller delvis har haft med hoven att göra även om jag inte är helt hundra...Han är klart hjälpt av skon och sulan så nu är det bara att vänta ut.

Jag tror faktiskt att Campari är ganska less på att inget göra även om det säkert är trevligt att få gå i hagen igen. Jag tog upp honom i tältet för att se hur han såg ut och jag kunde konstatera att han är ohalt i skritt men att han har en markering i trav. Den är inte alltför stor och han passade på att busa lite men det är inte aktuellt att börja jobba än. Imorgon kommer hovis och då får vi se vad som händer, blir han bra när skon kommer på så är det väl OK men annars får det bli skrittmotion en vecka. Jag börjar tvivla lite på diagnosen, tycker att hältan borde varit borta om det var en hovböld...fast inget fall är det andra likt.

I vilket fall som helst så måste han bli ohalt och blir han inte det på en vecka får matte öppna den tommaste plånboken i den här delen av världen.

Han fick i alla fall beta en hel del vilket som vanligt är populärt...

Jag klämde igenom sträcksenan - lite mysko men absolut inte ömt på något sätt. Klände igenom onda foten igen också, bara sulan som är öm...senpaket OK, inte ett dugg böjöm...osv. Borde kanske vara glad men kan inte förrän allt är som det skall.

Några bilder sedan idag:

Som synes går den ingen nöd på honom även om han säkert skulle vilja komma ut och jobba lite mer...Han var i alla fall förvånandsvärt smidig när jag longerade, om man bortser från markeringen då...

Idag fick Campari, efter moget övervägande, gå ut i hagen.

När jag kom ut såg allt ut att vara som det skulle, lugn, fin och lortig häst. Betade honom ett tag och lade om foten som tyvärr inte visar något spår av en böld som kommit ut. Lite varm var han i hoven idag men han gick ganska bra så han verkar inte ha så ont. Tyvärr tycker jag att sträcksenan på andra benet ser lite mysko ut men det borde inte ha något med avlastningen att göra...Kanske bara ytterligare ett sätt att göra mig fundersam och olycklig. Han var i alla fall varken öm eller varm så det kanske bara är en bagatell, fast någon sådan har jag aldrig råkat ut för hittills. När jag pysslade med hovbandaget blev vi lite ovänner, jag tror att vi båda är ganska less på det här nu. Vi behöver få lite trevligare rutiner igen, kanske på måndag. Jag tänker då inte ta ut en enda pryl i förskott kan jag lova!

Men jag skall vara ärlig, han är fantastiskt snäll och förtjänar inte ovett bara för att han är orastad!

Jag tror att jag måste ta mig en funderare över ett och annat.

Nu verkar Camparis fot ha lugnat ned sig lite medans hans humör har gått åt motsatt håll, han vill minst sagt gärna komma ut ur boxen och aktivera sig lite.

Inatt har han inte haft våtvärmande så sulan kanske har hårdnat lite, verkade som så eftersom han var ännu lite mindre öm idag. Gick iväg och betade någon timme och sedan gick vi in och bättrade på hovbandaget med lite extra silvertejp, imorgon hade jag nämligen tänkt att han skulle få gå ut i sin hage på vinst och förlust, förhoppningsvis tar jag rätt beslut.

Han är mycket bättre, hagen har torkat upp en del, jag har plockat bort typ varenda sten och han  BEHÖVER verkligen få gå ut och röra på sig.

Fast har har hanterat boxvilan som en riktig gentleman, även  nu när han blivit piggare. Han är verkligen en liten ängel!

Jag åkte ut två gånger idag också men lunchade nog på stallet mest för att komma från jobbet en stund.

På eftermiddagen möttes jag av en ivrigt gnäggandes Campari som mer än gärna ville ut och kolla nattens tillväxt av gräs. Han är betydligt rörligare nu och till och från är han ren i skritten, finns en sten eller ett gruskorn i sikte blir han dock snabbt halt...klassiskt ömfotad alltså. Jag vågar inte riktigt lita på att allt kommer att bli bra ännu men det går åt rätt håll. Vi spatserade i alla fall till AMU där det fanns en liten äng med gräs. Vi stod där knappt en timme medan Campari åt och åt, jag har aldrig sett en häst som äter så smidigt med bett som han gör. Till slut gick vi hem igen och lade om tassen som blir svalare och svalare, benet är dock fortfarande svällt men det blir bättre efter att han rört sig lite grann. Framför allt verkar han vara på bättre humör och uppföra sig som han skall igen, kanske aningens laddad...han blev totalskraj för några grejor på stallgången som helt tydligt skulle äta upp honom!

På måndag kommer hovis och slår på skon, tills dess blir det hovbandage, kanske hagvistelse i helgen om vädret är bra.

Som vanligt är det superkul att hänga med Campari trots att man inte får rida, en välbehövlig paus från all dårskap i mitt liv just nu!

Idag när jag klev upp kändes allt så himla hopplöst, dessutom hade jag sovit urdåligt trots att jag var så otroligt trött. När jag kom på jobbet var jag så trött på allt att jag fick gråta en skvätt innan jag gick ned, kul att grina andra dagen på jobbet...Men jag fick tvinga mig att fokusera och det gick ändå ganska bra till slut.

På lunchen åkte jag och Anki ut och rastade Bästa samtidigt som jag tittade till Campari, han så lite bättre ut idag och kom självmant fram och hälsade. När jag kom ut efter jobbet så fick han komma in och bli pysslad med, jag såg skillnad på hur han belastade och rörde sig, hoven var också svalare nu. Efter att ha lagt om fossingen igen och förstärkt med silvertejp så tänkte jag att han skulle få komma utanför dörren för första gången på tre dagar. Campari tyckte att det var en väldigt bra idé och stapplade ut genom dörren med spetsade öron. Han fick beta lite grann på ett ställe men eftersom marken var så ojämn där så tänkte jag flytta honom lite, vips så gick har riktigt bra. När han fick syn på nästa gräsplätt så slet han bara med mig och travade med några långa kliv till det gröna, jag hade inte en chans! Han verkade njuta väldigt i alla fall och jag tyckte att han tog sig fram riktigt bra trots allt.

Efter en kvart fick han snällt gå in och äta torkat gräs istället, det gick bra det också. Nu får vi se hur det verkar imorgon...hoppas, hoppas att det fortsätter åt rätt håll. Campari är i alla fall fortfarande en ängel att pyssla om även om han tycker att jag är något tröttsam...Boxvilan fortsätter dock!

Åkte ut på lunchen och kollade Campari, han verkade lite mindre halt och gladare. Själv hann jag knappt äta min lunchpaj men det spelade inte någon roll eftersom min aptit för närvarande är lika med noll. Efter jobbet åkte jag ut igen och då var han sämre än någonsin...jag fattar inte mycket men jag ringde ändå hovis och rapporterade, han tyckte att vi avvaktar lite till och lägger ett nytt våtvärmande.

Jag känner mig alldeles förintad av oro men Campari verkar må bättre rent mentalt, han kändes ganska som vanligt och ville helst ha godis och kel. Han är en sådan otrolig änglahäst att fixa med, dessutom står han som ett ljus i boxen hela dagen och han har baske mig alltid öronen framåt! Skulle det bara något allvarligt så känns det ändå som att det skulle kunna vara rimligt att vila honom ett längre tag, han är värd sin vikt i guld.

Nu skall jag gråta lite mer, äta något, försöka plugga och sedan förbereda mig på morgondagens jobb. Jag kommer att jobba lite mer än förväntat nu vilket är jättebra ekonomiskt men jag känner absolut ingen glädje för närvarande, som tur är jobbar ju Anki på samma ställe vilket är en otrolig lättnad. Hon är en klippa just nu!!!