Campari stod inne på box idag, jätteduktig och lugn var han. Jätteont i sitt ben har han, till och med lite hö var lämnat...inte bra.

På kvällen kom hovis och klämde på hoven, lokaliserade ett extra ömt område och karvade lite. En liten skvätt var kom ut men gången ledde inte till någon riktigt stor böld. Därför lade jag ett högst amatörmässigt våtvärmande omslag och ställde in en ännu haltare häst i boxen, utan sko var han nästan totalt handikappad...Jag håller verkligen tummarna för att detta är en böld, annars har han alldeles för ont...mitt modershjärta gör väldigt ont just nu men jag får tänka på att han är en häst som lever i nuet. Fortsätter hans onda så får jag nog börja ge hö i nät så att han inte behöver hänga över frambenen.

Till råga på allt så måste jag börja jobba redan nu vilket känns superpissigt när jag bara oroar mig över hästen hela tiden...Stackars hjärtat.

Kommer inte den här bölden ut inom de närmaste dagarna så måste jag ta in honom till kliniken...herregud!

Jag kände mig ganska laddad inför ett dressyrpass idag när jag åkte till stallet, Campari kändes ju fin igår trots att vi inte gjorde så värst mycket så jag hade bra vibbar. Redan i hagen såg jag att han inte såg speciellt nöjd ut men det var lerigt och regnigt så det kanske inte var så konstigt. Så fort jag ledde ut honom ur hagen såg jag dock varför han såg så extra miserabel ut, halt i skritt på höger fram....Skrev inte jag något om att jag i alla fall inte hade en halt häst?? Nu har jag det i alla fall!

Duschade av skånkarna för att se om jag kunde se något och han var både tjock och varm i det halta benet. Först misstänkte jag en vrickning eller senskada men han reagerade inte speciellt för tryck över senpaketet så det borde det inte vara. Hoven var varm och fler saker indikerade att det kunde vara en hovböld så jag plockade fram visitertången och visst visade han obehag. Han reagerade lite på den andra hoven också och han har ju lite ömma sulor så det är ju inte så konstigt. Han har ju haft det lite jobbigt när det har varit stenigt och leran har inte gjort sulorna hårdare, dessutom tränger det ju upp skit i alla små glipor och hål. Jag ringde i alla fall hovis som tyckte att vi skulle avvakta till imorgon så då gör vi det, har jag en riktig jävla tur så är det "bara" en hovböld...

Campari var riktigt grinig och det märktes att det gjorde ont, han var till och med lite smådarrig för att han spände sig så. Samtidigt så hummade han åt mig oavbrutet, morötter var tydligen den medicin han hade tänkt sig. Jag pysslade om honom, lade på ett varmt täcke och lindade benen, imorgon får han stå inne på box tills vi rett ut vad det här är för något. Förhoppningsvis tycker att han att det är OK i alla fall, jag bad personalen ta in honom så att han slapp vara ensam ute i uteboxarna.

Nu håller vi tummarna för att det här inte är något allvarligt!! Känns som att man som häst knappast vill vara i min ägo just nu...trots att man har de hästa intentioner...

Jag har ofta sett att fälttävlanshästar har sina sadlar ganska långt bak. Kanske beroende på deras fullblodsinslag, att det skall påverka sadelläget rent anatomiskt alltså. Dessutom rör de sig ju på ett sätt så att allt borde glida bakåt. Campari är ju en gammal fälttävlanskämpe så kanske är det därför jag inte får hoppsadlarna att funka på honom. Jag lägger dem på plats och sedan placerar hans kropp om dem så att de ligger där han tycket verkar bra...dvs längre bak än vad jag hade tänkt...Idag provade jag min sadel som vid första åsynen såg lite trång ut, den låg ändå hyggligt innan jag satt upp men då flexade den ordentligt och efter ett tag gled den till sitt favoritläge, liksom bakom bobladsspetsen...dessutom låg den ganska nära manken.

Kontentan av detta är ändå att jag tills vidare behåller min sadel och använder den till husbehov, pallrar jag upp den lite så funkar den till att rida ut och småskutta med. Skall jag jobba bommar lite allvarligare kan jag ju lika gärna använda dressyrsadeln som ligger, och SKALL ligga, bakom bogbladen.

Ridningen idag blev mer fokuserad sadelläget än på hästen så disciplinen blev därefter...Campari var i alla fall väldigt pigg och kändes fräsch och fin i kroppen. Dock hade han en mardrömsmorgon naken i ösregnet men jag åkte ut vi tiotiden och lade täcke på en frusen kille. Alltid svår balansgång när man inte riktigt vet hur vädret skall bli men han är en häst och han överlever lite kyligt regn intalar jag mig. För övrigt såg ganaschen lite bättre ut idag så jag hoppas att den är på väg åt rätt håll.

Varför drabbas jag alltid av en massa bekymmer med hästarna jämt?? Jag försöker verkligen ta hand om dem på bästa sätt och dessutom är jag utfattig för närvarande = vill ännu mindre åka till veterinären!

Campari har varit tjock i några lymfknutor mellan ganascherna, hur länge vet jag inte riktigt. Jag kände det för några dagar sedan men han kan säkert ha haft det längre, han kanske hade det när han kom...I alla fall så ha de satt rejäla griller i mitt huvud minst sagt, de är ömma och svullna men han har absolut inte några andra symptom. Ingen feber, ingen hosta, inget snor, vare sig gult, grönt, vitt, tunt eller tjockt, han är pigg som en mört och verkar inte alls påverkad. Han har inga problem med munnen, jag har öppnat och tittat, känt, luktat och äter gör han som en typ en häst... Vad gör man då? Åker till veterinären som jag gjorde med ögat, visar upp det, åker hem och blir fakturerad......800 kr utan att de lagt handen på hästen. 

Missförstå mig inte, givetvis skall man åka till veterinären när hästen är sjuk men vad gör man när man är förbryllad och fundersam?? Man får väl avvakta en vecka, som jag tänker göra nu.

Ögat börjar i alla fall bli bättre och han är varken halt (peppar, peppar) eller har kolik (peppar, peppar) så jag skall väl inte klaga, jag bara undrar VARFÖR DET ALLTID SKALL VARA NÅGOT som oroar mig och stör min hjärna!!!

Glöm det nu, Campari och jag tog en skrittis tillsammans med Cobra och Emma rakt ut i skogen. Det var riktigt skönt med pigga och glada hästar! Sadeln åkte lite bakåt men håller sig ifrån manken, jag skall skritta ut i min egen också bara för att dubbelkolla. Vi klättade både upp och ned idag så den låg väl hyggligt på plats i alla fall.

Avslutningsvis bara för att tydliggöra: Campari har INTE kvarka!!!!!

Ett litet dressyrpass i tältet tillsammans med några andra ekipage som skydde ösregnet, det smattrade fint på tältduken.

Campari och jag börjar lära oss varandra så smått och jag börjar utveckla en plan som jag kan följa när jag rider. Som jag märkt tidigare så verkar tömkörningen göra gott för ridningen dagen efter, sedan är det ju lite svårt att rida som man tömkör.

I alla fall så tycker jag att formen börjar bli bättre och idag var han periodvis stadig på slutet. Vi har det lite tufft i vänster varv särskilt i början av passet, han stramar gärna upp sig och vill inte ta innertygeln. Jag har gärna mina hästar på yttertygeln men inte på bekostnad av total brist på innerstöd, Campari förstår vad jag vill men än fungerar det inte fullt ut. Jobbade många övergångar, lite bakdelsvändningar och efter hand kundejag kräva lite mer bakbensengagemang så att han lättade i handen. På slutet var jag riktigt nöjd några steg här och där, Campari kändes ganska förnöjd och respekterade både min hand och skänkel. Galoppen är dock inte riktigt som jag skulle önska, tjofaderittan vad det går om jag inte aktiverar honom hela tiden. Fast det gör inget för jag vet mycket väl vad båda jag och han kan så det är bara att jobba vidare, tills vidare jobbar han i alla fall fint på tömmen.

Gick upp i tältet för lite tömkörning.

Campari har ju tagit det lugnt ett par dagar nu så jag var beredd på en lite stel pålle. Så blev det och jag måste verkligen lära mig att acceptera att han är ett 17-årig halvblod och inte ett akrobatiskt arabiskt fullblod eller en väloljad welsh cob. Samtidigt mjuknar han snabbt och har så många andra fördelar att jag glömmer ovanstående snabbt.

En fördel är ju att han är fantastiskt rolig att tömköra, han tycker om det och blir väldigt uppmärksam. Jag är inget superproffs på tömkörning men jag älskar det och får äntligen jobba med en häst som kan det här och som kan lära mig en del. Idag ställde jag lite högre krav, jag börjar lära mig hur hans kropp fungerar och vad han tycker är jobbigt så vi riktade in oss på det. Dessutom får jag möjlighet att jobba galoppen på ett bättre sätt, den har legat lite i träda men idag fick han galoppera genom hela kroppen och man ser att den kan bli riktigt fin. Dock är den ganska rumslig och det är nog det som ger mig lite problem. På slutet var han fint framme på tömmen, hyfsat jämn även i vänster varv och med bakifrån. Dessutom var han jättelydig rakt igenom passet - man kan inte annat än tycka om den här hästen!

Betade lite som belöning, kylde benen och ut i boxen.

Jag behövde rensa hjärnan så det fick bli en promenad till fots i skogen. Solen värmde och det blev ett par matpauser för prinsen som verkade tycka att det var skönt att komma ut.

Jag kan inte riktigt fatta hur han lyckas med att dricka så lite under natten, han dricker inte många liter ur hinken och vattenkoppen tror jag inte att han använder i onödan. Ute däremot dricker han massor under dagen, så vätska får han ju i sig...

Nä nu måste jag pugga, sista provet imorgon...då är det bara resten kvar sedan!

Idag tog vi ett pass uppe på uteplan.

Jag tänkte mig att vi skulle jobba lite bommar och möjligtvis ta oss ett extremt lågt skutt, allt för att se om sadeln låg på plats. Campari var ganska loj i värmen så jag fick upplysa honom om att det faktiskt var arbetstid ett par gånger, dessutom var han väääldigt uppmärksam på allt utom mig. Trots det var han rytmisk och hittade låg form ganska snart, nu måste jag bara börja aktivera honom i den formen så att han inte blir framtung. I höger varv fixar vi det ganska bra men i vänster vill han gärna ha tygeln som stödhjul. Övergångar och flytta rumpa är hemläxa för närvarande...och så min ständiga position då såklart. Jag måste dessutom börja jobba lite galopp nu för den har kvalitetsförsämrats efter min slöa ridning första tiden.

Trots att vi kanske inte riktigt var igång ordentligt så skuttade vi ett par extremt låga hinder, de som känner mig förstår nog hur låga de var. Det var allt annat än vackert men Campari gjorde sitt bästa för att ta mig på allvar och skuttade snällt.

Nu blir det ett par dagars skritt då jag petade i honom en avmaskningsspruta efter ridning, kanske kan det få honom att sluta skava av svansroten...inte för att jag tror att han har mask men då har jag försökt i alla fall...